Aktuellt
Politik + allmän kurs = sant
För den som är intresserad av politik och vill läsa allmän kurs på annan ort, så finns det många valmöjligheter. Vad ska man välja egentligen? För Erik föll valet på Bona och vi passade på att fråga honom varför, innan han blev färdig med kursen häromveckan.
– Jag hade precis börjat bli intresserad av politik, och jag blev nyfiken på Bonas vänsterprägel. Sen spelade ju kollektivhuset in såklart. Inte bara för att få ett boende utan också för att leva tillsammans med andra, säger Erik.
Han lärde sig mycket av att leva så tätt ihop med andra. Det var första gången han bodde kollektivt, så i början var det mycket nytt att ta in. Och det samma gällde för studierna.
I början var det konstigt att få så fritt spelrum som man får här.
– I början var det konstigt att få så fritt spelrum som man får här. Gymnasiet är ju hyfsat strikt i jämförelse. Jag var till exempel inte van vid att själv få välja ingång i ett ämne. Men här kan vi utgå från ett tema som kanske inte alltid verkar så kul vid första anblicken, men man lär sig att hitta sin egen ingång i ett tema. Då blir det faktiskt både roligare och mer intressant, menar Erik.
Och för Erik är det samhällsperspektiven som gör det intressant. Det har han kunnat fokusera på här, tycker han.
– Lärarna är så bekväma med att lyfta fram det politiska. Det gör verkligen skillnad! Man inspireras till att fundera och diskutera, och det gillar jag. Här finns det nästan alltid någon att diskutera med. Och någon som inte håller med, skrattar Erik.
Ja, med Bonas mångfald av politiska, kulturella och religiösa idéer så tycker alla inte samma. Allt är inte bara ”peace and love”, som Erik uttrycker det.
Inte bara peace and love. Men vi är ändå en skola där alla får plats med sitt.
– Men vi är ändå en skola där alla får plats med sitt. För mig som gick i en grundskola där alla hade ungefär samma bakgrund, så har det här varit väldigt lärorikt. Bara att träffa och höra historier från folk som varit på helt andra platser i världen och gjort helt andra saker – det är väl per definition givande, tänker Erik.
I framtiden vill Erik läsa vidare på universitetet, troligtvis inom det samhällsvetenskapliga området. Kommer han ha nytta av sin tid på Bona då?
– Ja, jag tror att folkhögkolans fria sätt att studera är en bra förberedelse. Så länge du kan producera något som är relevant och som du är intresserad av, så tror jag det kommer gå bra. Dessutom har vi skrivit uppsatser som känns som en väldigt konkret förberedelse till universitetsstudier. Så jag rekommenderar verkligen den här skolformen, säger Erik.
Vi önskar Erik all lycka i framtiden!
Förtydligande 2023: Kollektivhuset som hänvisas till i texten ägdes av Bona 2017-2023, men är nu tyvärr sålt. Om du som deltagare söker boende, kontakta gärna Bona på info@bona.nu, för tips och vägledning på var du kan söka.
”Varför frågar du inte om diagnos?”
AST, ASD, autism, ADD, ADHD, Aspergers syndrom… Det finns otaliga psykiatriska diagnoser och det är inte alltid lätt att hänga med. Särskilt inte eftersom de förändras. För i takt med att vi förstår mer om hur människor och hjärnor fungerar, så ändras givetvis även diagnoserna. Här på Bona pratar vi framför allt om ADHD/ADD och AST (autismspektrumtillstånd).
Men.
Människan går alltid först. Deltagaren bestämmer, tillsammans med oss, vad som är rätt väg att gå. Det gäller oavsett om det finns diagnoser med i bilden eller inte.
– Ofta när vi gör intervjuer med ungdomar som kanske ska börja här så får jag frågan ”varför frågar du inte om diagnos?”. Men det är inte intressant i det skedet. Det är människan jag vill åt. Diagnosen kan komma senare.
Det säger vår lärare Mats Kindell som har nästan 20 års erfarenhet av att arbeta med personer med funktionsvariationer. I 8 år har han varit på Bona och jobbar bland annat med Allmän kurs för personer med funktionsvariationer.
– Alla deltagare har olika bakgrund, så det är väldigt viktigt med tydlighet och struktur. Efterhand vi lär känna varandra hittar vi varje deltagares eget inlärningssätt vilket ger frihet såväl till deltagaren som läraren, säger Mats.
– En sådan flexibilitet går att ha på folkhögskola, men det kan vara betydligt svårare i grundskolan. Har du en funktionsvariation så kan det vara väldigt tufft där. Med riktig otur så kan du hamna ensam i en källarlokal, nämner Mats som ett exempel.
Då är det självklart inte lätt att utvecklas, och deltagarna kommer också till Bona med väldigt skilda erfarenheter. Här får alla vara som man är och då blir det lättare att utvecklas, inte minst socialt. Det är det som gör jobbet både roligt och spännande.
– Det här är ett väldigt spännande yrke. Den ena dagen är aldrig den andra lik, avslutar Mats.
Debattartikel för studiestartsstödet
I förra bloggposten pratade vi med Salamawit som 2017 var en av de första i Sverige att studera med det nya studiestartsstödet. Nu vill regeringen ta bort stödet, trots att det har fått tusentals att börja studera. Vi tycker att detta är helt fel och undrar vad beslutet grundas på i en debattartikel i ETC.
Vi tror att en orsak är att stödet inte har använts så mycket som det var tänkt. Det beror i sin tur på att många kommuner inte har samverkat med folkhögskolorna, trots lagen om studiestartsstöd.
Läs hela debattartikeln här: Lägg inte ned studiestartsstödet.
Digitalisera med handling, inte ord
När ny teknik diskuteras är det förvånansvärt ofta som det blir en kamp mellan två läger. På en sidan finns pessimisterna som menar att all teknik är farlig för våra hjärnor, våra barn och vårt kulturliv. På andra sidan står optimisterna som tror att tekniken kommer att komma med lösningarna på alla samhällets problem.
Sådana diskussioner leder sällan till annat än dålig stämning. Det som däremot leder till någonting, är att testa tekniken själv. Så tänker i varje fall Hannes Runheim, som varit mattelärare hos oss i sju år.
– Det är lätt att tycka massa saker. Men det är i själva upplevelsen som vi verkligen förstår tekniken. När du eller deltagarna provar så hittar du både brister och möjligheter, och får idéer om hur det kan användas för undervisningen – eller inte. Alla organisationer behöver ägna sig åt sådan forskning och utveckling. Ibland går det bra, ibland inte. Men man måste göra det. Annars kommer man aldrig framåt, menar Hannes.
Alla organisationer behöver ägna sig åt sådan forskning och utveckling. Ibland går det bra, ibland inte. Men man måste göra det. Annars kommer man aldrig framåt.
Ett exempel är smartklockorna som vi börjat använda här. Det är en slags armbandsklocka som är kopplad till en smartphone så att vi inte behöver ta upp telefonen för att t.ex svara på samtal och SMS. ”Jaha, men då kan man ju lika gärna plocka upp telefonen? Helt onödigt!”, tänker pessimisten. Men vi som har testat vet bättre än så.
– Mina deltagare vill ofta sitta avskilt för att kunna koncentrera sig. Förut fick jag gå runt och kolla till dem, tills vi kom på att de kunde skicka SMS till mig när de behövde hjälp. Problemet var att jag missade dem ibland och det var omständligt att plocka upp telefonen hela tiden. Men med smartklockan så missar jag sällan några SMS, jag ser direkt vem som behöver hjälp och var jag behöver gå. Det funkar jättebra. Sedan blir det viktigare att även gå till de deltagare som inte behöver så mycket stöd. Vi får absolut inte tappa kontakten med varandra, säger Hannes.
Här på Bona avsätter vi resurser för att lärare ska kunna prova sig fram med digitalisering. Så är det inte på alla skolor, och då blir det givetvis svårare att arbeta så här.
– En lärare i den situationen kan bli rädd för att göra fel – för att slösa med skolans pengar. Där tror jag det är viktigt att börja i liten skala. Det kan räcka med att testa på två deltagare för att veta om det fungerar. Då får du positiv feedback och lite mer självförtroende, för att fortsätta bygga vidare på det.
Garo intervjuad i radio
Idrott kan vara en väldigt bra väg in i ett samhälle. Östergötlands idrottsförbund har pratat en hel del om det, och nu har vår vaktmästare och hjälplärare intervjuats i P4 Östergötland om hur basket var viktigt för honom. Han passade på att säga att teater, musik och andra intressen kan fungera precis lika bra.
Lyssna på reportaget här och läsa ännu mer om Garo hos Östergötlands idrottsförbund.
Precis som att Garo har tagit till sig av svenska ord och seder, så vill vi på Bona ta till oss av hans ord och seder. Vi ska väl alla ta till oss av varandra, tänker vi. Därför har vi jobbat med interkulturell pedagogik och etnisk maktordning som tema, vilket handlar om just det.
Vi tror inte att man måste skydda någon slags ”svenskhet”. Det gäller att möta framtiden och blanda! En början kanske kan vara att lära sig några arabiska ord? Det är ju trots allt det näst största språket i Sverige.
اتمنى لك يوما طيبا
Varje deltagare ska känna sig sedd
Fia, eller Sofia Fransson som hon egentligen heter, har jobbat i nästan alla kurser här på Bona. Hon är lärarassistent, vilket innebär att hon är där som deltagarna behöver henne. Det kan handla om lite allt möjligt. Bland annat ringer hon varje morgon några deltagare som behöver en liten extra push för att ta sig till skolan.
– Kanske blir man inte alltid jätteglad av att bli väckt på morgonen, men jag vet att de kommer att tacka mig sedan. Det har faktiskt alla gjort! Jag vet att jag är uppskattad, skrattar Fia.
Fia håller i egna lektioner också. Hon har tillvalet Körkortsteori en gång i veckan, ett temapass i studieförberedande allmän kurs och håller en kurs i arbetsliv på kvinnokursen. Där har hon stor nytta av sina tidigare arbetslivserfarenheter från skolkök och eget företagande i byggbranschen.
– Men jag tror att det viktigaste jag gör är att se till så att varenda deltagare blir sedd. Att nå människor. Jag har ett nästan helt individuellt system för varje deltagare för att hålla kontakten med dem. Och det är så himla roligt när deltagare kommer till mig och säger ”jag har hört att du är bra att prata med om man är ledsen”. Det värmer, verkligen.
– För mig är målet att vi ska ha starka deltagare som går ut härifrån. Människor som vågar tala för sig, och säga vad man tycker inför andra människor. Då kan man föra det vidare det till sina egna barn, barnbarn eller andra barn.
Under sina sju år på Bona har hon sett en hel förändringar, särskilt de senaste åren.
– Det har hänt väldigt mycket sista åren som jag är glad över. Vi jobbar mer med digitalisering, och det har vi pushats till att våga göra tillsammans. Jag tycker också det är mer dialog i personalen. Man har fått upp ögonen för hur man är och funkar gentemot andra människor. Detta har vår rektor Anneli bidragit mycket till, menar Fia.
– Jag älskar faktiskt mitt jobb, på riktigt. Här kan alla vara som man är, så länge som man inte skadar någon annan. Många hittar en trygghet här, även de som aldrig gjort det förut. Man får ha vilken bakgrund som helst och se ut hur som helst.
Det låter som en solskenshistoria allt det här, men det är så jag känner!
Hur är det nu efter 100 års rösträtt?
Visst har det hänt mycket under de 100 år sedan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige. Men det är fortfarande mycket kvar att göra! Vi spenderade kvinnodagen förra fredagen med att prata om hur det är att vara kvinna idag, 2019.
Efter en gemensam samling i vårt fik, Coopet, möttes vi i fem smågrupper för att titta på filmer som deltagarna i kvinnokursen har gjort. Filmerna handlade om makt, könsstympning, yttrandefrihet och näthat, drömmar om framtiden och kvinnors rättigheter i världen. Det blev några väldigt livliga diskussioner i smågrupperna och många spännande perspektiv lyftes fram! Här är några exempel från sammanställningen som vi gjorde med Mentimeter-appen.
Under fikat samlades vi i Coopet igen och fick lyssna till körsång från deltagarna i vår nyaste kurs, Körskola för kvinnor. Givetvis var det kvinnotema på sångerna och det var mycket uppskattat. Vi bestämde direkt att det numera är en tradition att de kommer och sjunger på temadagar och avslutningar!
Körsången följdes av fantastiska tårtor som deltagare från flera kurser hade bakat. Både vackra och goda! Ett mycket uppskattat fika och inte en stol var ledig i Coopet!
Sedan var det dags för Helene och Johanna som sjöng och spelade, bland annat klassikern Vi måste höja våra röster. Rektor Anneli tackade till sist alla som gjort det här till en bra dag, och några av oss fortsatte sedan att uppmärksamma kvinnodagen på annat håll i Motala.
Victoria, vår spindel i nätet
1990 var Victoria Nilsson 19 år ”gammal” och gjorde praktik här på Bona. När hon var klar med gymnasiet så fick hon anställning direkt och sedan dess har hon faktiskt varit kvar här. Hon är den som varit här längst!
– Jag kommer ju aldrig härifrån, skrattar Victoria.
Men om ni tror att hon gjort samma sak i 29 år, så tror ni fel. Hon började i köket (när Bona hade internat och lagade mat till deltagarna) och började hjälpa till med städningen för att sedan bli kontorsvaktmästare. Hon tog bland annat hand om post, ansökningar, inköp, fastighetsskötsel och städ.
För fyra år sedan, 2015, började Victoria på expeditionen där hon jobbar idag. Det handlar ofta om ekonomi och ansökningar, men också en hel del annat. På många sätt är hon något av en spindel i nätet, som har koll på det mesta som händer här.
– Innan jag började på expeditionen så hade jag knappt använt en dator. Men de vågade satsa på mig ändå, och det är jag väldigt glad för. Det är ju lite så på Bona, att man förväntas vara flexibel. Vi vill alla det bästa för Bona och då rycker man in där det behövs, oavsett om det handlar om att städa eller att hålla en lektion för en kollega som blivit sjuk. Det gillar jag med Bona, den här helhetssynen, säger Victoria och nämner vår skapande lokalvårdare Kenny och vaktmästaren Garo som kan flera språk och hjälpt till med flera kurser.
Under åren har Victoria sett många förändringar. En stor sådan var när Bona slutade med internatet för att bli en dagfolkhögskola. Men hon tycker aldrig att Bona har slutat förändras.
– Skolan idag ser ju inte ut som den gjorde för fem år sedan. Det ändrar sig hela tiden och därför är det fortfarande intressant att vara här, nästan 30 år senare. Och jag måste säga att vår rektor Anneli har gjort mycket gott för skolan sedan hon började, säger Victoria.
Nu sjunger Bonas nya körskola
I januari började vi vår nya körskola här på Bona. Varje tisdag träffas inte mindre än 26 deltagare för att sjunga tillsammans och vara del i en väldigt speciell gemenskap. Kursen kombinerar teori och praktik så att deltagaren kan utveckla sin sångteknik, och vi övar på att förmedla känslor och beröra sin publik med körsång.
Att sjunga i kör handlar också om mer än bara sång. Det vet inte minst Johanna Lundqvist som leder kursen. Hon har sjungit i kör sedan unga år och studerat både musikpedagogik och kördiregering. Dessutom har hon lett flera körer tidigare.
När man sjunger med andra så är det som om man släpper dagen.
Johanna Lundqvist
– Sång kan vara befriande på många sätt. När man sjunger med andra så är det som om man släpper dagen. Kursen handlar ju också mycket om att jobba med andning och avspänning, eftersom det hänger ihop med rösten. Det finns en slags sångglädje som gör att jag alltid är piggare efter körsången än jag var innan, säger Johanna.
Det kan forskningen förklara, vilket Johanna har koll på som naturvetare. När människor sjunger i grupp så producerar kroppen mer oxytocin. Det främjar känslor av gemenskap, och produceras bland annat vid förlossningar för att stärka bandet mellan mamma och barn. Om människor sjunger i grupp en gång i veckan under lång tid så kan det främja välbefinnandet ännu mer än om man bara hade suttit ner och pratat. Allt enligt professor Töres Theorell på Stressforskningsinstitutet.
Kanske beror detta på att det finns något djupt mänskligt med körsång? Vi har gjort det i tusentals år, och det är en väldigt speciell upplevelse att få höra sin röst tillsammans med andras.
Man kanske också kan komma långt på att bara lyssna på andra som sjunger. Och förhoppningsvis får du möjlighet att se något av kursens offentliga framträdanden under våren. Hör av dig om du är nyfiken!
Du kan läsa mer om kursen och skicka in din ansökan här.
Vi fortsätter att debattera
För några veckor sedan skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som handlade om ett nytt register som SCB och Folkbildningsrådet tar fram. Den innebär att vi folkhögskolor ska skicka uppgifter om vem som har vilken funktionsvariation, utan att personen i fråga har tillfrågats. Vårt initiativ uppmärksammades bland annat i tvåolika artiklar i Aftonbladet, i P4 Öst och i Corren. Hittills har vi också fått in runt 150 underskrifter på vår namninsamling mot registret.
Alla reaktioner var inte positiva. Folkbildningsrådet skrev en replik och en annan replik kom från representanter från funktionshinderrörelsen. Man menar att registret behövs för att förbättra folkhögskolornas verksamhet och för att skapa bättre villkor för människor med funktionsvariationer. Vi håller inte med, och du kan läsa vårt bemötande i vår slutreplik.
En sak man inte ska glömma är att det är vi på folkhögskolorna som får göra “smutsgörat” här. Det går inte att rationalisera bort att när vi väl har skrivit in de här uppgifterna så är det vi som bär ansvaret för att de finns. Och det är ingen trevlig insikt att bära på. Nu inväntar vi besked från Folkbildningsrådet om hur de kommer att agera i framtiden i den här frågan. Vi håller er uppdaterade här i bloggen!