Välj en sida

Kenny Wåhlin är både lokalvårdare och lärare i skapande på Bona folkhögskola.

– Och det tänker jag fortsätta med, säger Kenny om sin ovanliga yrkeskombination.

När Kenny börjar på morgonen klockan tjugo över sex vet hon direkt vad hon ska göra.

– Då städar jag. Jag har allt i huvudet, det går helt automatiskt, säger Kenny.
Men, redan medan hon städar på skolan är hon igång också i sin lärarroll:

– Medan jag städar tänker jag på saker som kan skapas med deltagarna, vad vi ska testa för nytt.
Också hemma provar Kenny nya sätt att kreera. Mycket för att det helt enkelt är kul, men också med baktanken att det sen möjligen kan vara nåt för tillvalsämnet “skapande”. Så kallas ämnet Kenny undervisar i. Ett enkelt namn utan krusiduller, lite som Kenny själv.

–  Hemma har jag till exempel provat det här med att virka handväskor av återvunna plastpåsar –  det gick jättebra, konstaterar hon.¨

Kenny började som lokalvårdare på Bona år 2 000. Fyra år senare hoppade hon in på dåvarande kvinnokursen, hjälpte till med svenskan och började med skapande där, på enbart den kursen. Sen, några år senare, utvecklades skapandet till ett tillvalsämne öppet för vem som ville, och Kenny har sett många deltagare genom åren.

– Det är speciellt roligt när någon upptäcker konstnärliga anlag hos sig själv. En kille blev helt fångad av att skulptera i lera, han blev jättebra på det och han hade aldrig sysslat med sådant innan.

Det Kenny uppskattar med tillvalet skapande är att få vara med och göra så många olika saker. Hon gillar både papier mache, att måla och att skapa nytt av gammalt. Men mest av allt gillar hon kontakten med deltagarna:

– Många uttrycker att dom tycker om att komma och jobba på ett annat vis än i övriga skolan och dessutom i en lugn miljö. Alla är glada, det blir mycket skratt och vi har kul tillsammans, säger Kenny.

Har då tillval skapande förändrats nånting genom åren? Jodå, deltagarna har alltmer själva velat bestämma vad de ska göra hellre än att utgå från Kennys förslag. Men det tänker Kenny ändra på till i höst. Hon tänker “styra” lite mer.

– Det blir ibland så att deltagarna sitter lite i de grupper de redan tillhör i sina kurser. Jag vill att vi ska jobba mer tillsammans och det tänker jag betona framöver.

När vi pratar om alla åren på skolan stannar Kenny plötsligt upp:

– Vad fort det gått! Det är ju inte klokt – kanske dags att tänka på pensionen, säger Kenny med busiga ögon.

För Kenny skojar, det märks. Hon har matlagning med kursen Teori och Praktik, skapar i skapande-tillvalet, hjälper vaktmästaren med det ena och det andra…

– Det hinns med, för det är så himla kul, säger Kenny.