Aktuellt
”Jag har fått så mycket fint från er”
Vi fick ett brev från en av våra deltagare, där hon skriver om sitt år på teaterkursen.
”Jag kom hit vid mitten av Augusti förra året och kände nästan ingen alls. Ja självklart så lärde jag känna dom som jag fiyttade in i kollektivet med lite grann dagen innan första skoldagen. Första skoldagen var verkligen en pirrig och lite skrämmande dag. Massor med nytt folk och nya ansikten.
Jag har under många år haft svårt och få kontakt med människor på egen hand. Oftast har jag fått vara med andra när jag skulle träffa nya ansikten men den här gången var jag på egen hand om det. Och vem hade då kunnat tro att just den lilla utmaningen skulle leda till ett av det bästa som någonsin hänt i mitt liv?
Jag har inte bara utvecklat mina teaterkunskaper. Jag har samtidigt utvecklats som person. Det här är verkligen inte bara en skola. Det är en plats som verkligen vet vad vänskap betyder. Här möts alla med leenden och öppna armar. Här spelar det ingen roll hur olika man är. Hur man ser ut, vartifrån man kommer, hur den personen är. Vi finns här för varandra i vått och torrt.
Jag har aldrig mött en skola som är så öppna för varann som den här är. Det är en magisk plats. Fylld av gemenskap, värme, kramar och familj. Och här kan man verkligen kommunicera med varandra även om vi talar olika språk. Jag har fått så mycket fint från er. Nya erfarenheter, mer öppenhet för nya människor, fantastiska vänner, en fin bror och ett minne för livet.
Jag berättar verkligen från hjärtat nu att den här skolan kommer länge hålla mig kär. Tack allihopa. Tack så mycket för ett fantastiskt år med er. Stort lycka till och mycket kärlek till er framöver. Vi ses säkert nån mer gång.”
Mvh Viola Torlamb fran teaterkursen
”Vi valde inte flykten”
I morron är det första maj – arbetarnas dag. Bona tjuvstartade och höll ett litet övningsdemonstrationståg dagen innan. Förmiddagen ägnades åt banderoll- och plakattillverkning under stoj och glam. Många av deltagarnas barn var med vilket var extra kul en sån här dag fylld av målning, färg och fest.
Bonas ende gamle ”proffsdemonstrant”, läraren Mikael Vinberg, instruerade sedan alla med megafon, som sig bör:
”Och så går vi fyra och fyra och med två meters lucka så ser tåget riktigt stort ut… Börja gå – nu!”
Vår debattartikel i Svenska Dagbladet
Idag är vår debattartikel om utbildningstvång med i Svenska Dagbladet, och du kan läsa den på nätet här. Bakgrunden till artikeln är att det sedan 1 Januari är tvång för nyanlända att utbilda sig.
Vi förstår inte varför det skulle behövas ett tvång, för vi och många andra folkhögskolor får in många fler ansökningar än vi kan hantera. Dessutom har vi ju aldrig tidigare haft utbildningstvång för vuxna i Sverige, så varför ska man börja med det nu? Och varför ska det bara gälla nyanlända?
Vi föreslår istället att man förbättrar studiestartsstödet så att det blir enklare att utbilda och etablera sig. Artikeln är signerad av vår ordförande Torbjörn Björlund och rektor Anneli Dahlqvist.
Hur skriver man en bok?
Ett par bra promenadskor. En mobil för att kunna läsa in spontana formuleringar. Se där några konkreta utrustningstips som deltagarna på Bonas skrivarkurs Textlabbet får av sin lärare Gertrud Hellbrand.
För det handlar om texten, den egna texten, den som kanske till och med ska hålla för utgivning till en hungrande läsekrets…
En text som berättar just det jag vill, på just det sätt jag önskar, och då helst rensad på både schabloner och omedvetet upprepade språkliga manér.
Gertrud Hellbrand är noga med att poängtera att hennes deltagare inte ska skriva som hon.
– Kursen är till för den som vet vad hon vill skriva. Här kan man lära sig bli bättre på att få syn på sin egen text, att redigera sig själv. Min uppgift är inte att ålägga någon mina värderingar, estetik eller politik. Den är att hjälpa till att försöka ”mejsla fram texten ur marmorskivan”.
Textlabbet är ingen nybörjarskrivarkurs. Deltagarna ska redan ha projekt på gång när de söker till kursen, en tänkbar roman, novell eller poesi. Genren kvittar, men man ska ha kommit en bit på väg.
Varje deltagare ska producera 60 sidor text per termin. Texter som sedan gås igenom gruppvis under Gertruds och lärarkollegornas Ola Klippviks och Stefan Skogelins ledning.
Under kursens två terminer jobbar deltagarna på distans, men det finns också två fysiska träffar på Bona varje termin.
– Träffarna är viktiga för att få en röst till texten och uppleva en undertext till kommentarerna, säger Gertrud.
Faktumet att Gertrud själv är författare med utgivning märker hon spelar roll på Textlabbet, en skrivarkurs där dessutom 75 procent av deltagarna är kvinnor. Så klart att det uppstår identifikation.
– De tycker om känslan av att söka och gå en kurs med en kvinnlig författare som lärare. Det kan vara de själva en dag, konstaterar Gertrud.
Hon har bråda dagar just nu, en ny utgivning närmar sig – Gertruds fjärde roman – och kontakterna med förlagets redaktör är täta.
– Det är klart att det känns nervöst, men lite luttrad blir man ju vartefter utgivningarna blir fler, säger Gertrud.
Alla skrivarkurser har inte framgångsrika författare i sitt läraruppställ. Att Bona har det innebär förstås en bonus som deltagarna inte är sena att utnyttja.
– De vill veta hur det går till. Vad gör man med sitt manus? Hur fungerar det med förlag, vem skickar man till, allt sånt.
Och där kan Gertrud bistå. Men också med andra tips av det konkretare slaget. Till exempel hur man gör för att skaffa sig lite skrivdisciplin. En metod hon förordar är att slå på datorn och ta fram sitt dokument så fort man gått upp, före eller direkt efter morgonkaffet.
– Sen sätter man sig ner, kanske man först flyttar om och ändrar lite i det man redan skrivit. Så liksom man lurar sig själv, man kommer in i andningen och så är man plötsligt igång…
Det låter lätt. Eller?