Välj en sida

Ett par bra promenadskor. En mobil för att kunna läsa in spontana formuleringar. Se där några konkreta utrustningstips som deltagarna på Bonas skrivarkurs Textlabbet får av sin lärare Gertrud Hellbrand.

För det handlar om texten, den egna texten, den som kanske till och med ska hålla för utgivning till en hungrande läsekrets…

En text som berättar just det jag vill, på just det sätt jag önskar, och då helst rensad på både schabloner och omedvetet upprepade språkliga manér.

Gertrud Hellbrand är noga med att poängtera att hennes deltagare inte ska skriva som hon.

– Kursen är till för den som vet vad hon vill skriva. Här kan man lära sig bli bättre på att få syn på sin egen text, att redigera sig själv. Min uppgift är inte att ålägga någon mina värderingar, estetik eller politik. Den är att hjälpa till att försöka ”mejsla fram texten ur marmorskivan”.

Textlabbet är ingen nybörjarskrivarkurs. Deltagarna ska redan ha projekt på gång när de söker till kursen, en tänkbar roman, novell eller poesi. Genren kvittar, men man ska ha kommit en bit på väg.

Varje deltagare ska producera 60 sidor text per termin. Texter som sedan gås igenom gruppvis under Gertruds och lärarkollegornas Ola Klippviks och Stefan Skogelins ledning.

Under kursens två terminer jobbar deltagarna på distans, men det finns också två fysiska träffar på Bona varje termin.

– Träffarna är viktiga för att få en röst till texten och uppleva en undertext till kommentarerna, säger Gertrud.

Faktumet att Gertrud själv är författare med utgivning märker hon spelar roll på Textlabbet, en skrivarkurs där dessutom 75 procent av deltagarna är kvinnor. Så klart att det uppstår identifikation.

– De tycker om känslan av att söka och gå en kurs med en kvinnlig författare som lärare. Det kan vara de själva en dag, konstaterar Gertrud.

Hon har bråda dagar just nu, en ny utgivning närmar sig – Gertruds fjärde roman – och kontakterna med förlagets redaktör är täta.

– Det är klart att det känns nervöst, men lite luttrad blir man ju vartefter utgivningarna blir fler, säger Gertrud.

Alla skrivarkurser har inte framgångsrika författare i sitt läraruppställ. Att Bona har det innebär förstås en bonus som deltagarna inte är sena att utnyttja.

– De vill veta hur det går till. Vad gör man med sitt manus? Hur fungerar det med förlag, vem skickar man till, allt sånt.

Och där kan Gertrud bistå. Men också med andra tips av det konkretare slaget. Till exempel hur man gör för att skaffa sig lite skrivdisciplin. En metod hon förordar är att slå på datorn och ta fram sitt dokument så fort man gått upp, före eller direkt efter morgonkaffet.

– Sen sätter man sig ner, kanske man först flyttar om och ändrar lite i det man redan skrivit. Så liksom man lurar sig själv, man kommer in i andningen och så är man plötsligt igång…

Det låter lätt. Eller?