Välj en sida

Jag träffade Linda Yngve på länk. Hon satt i en solstol och njöt av vårens första strålar. Hon såg glad och peppad ut. Inte som för ett par år sen. Då var hon 20 år, mamma till en liten son – och vilse i livet.

Ofullständiga gymnasiebetyg, osäker på sin förmåga och sig själv, och vad hon ville göra med livet. Tankarna snurrade? Vem var hon egentligen? Och vad ville hon?

Det blev Bona. Linda skulle läsa upp betyg för att komma in på sjuksköterskeutbildningen. Hon skulle inte skaffa nya vänner, bara fokusera på studierna. Riva av allmän kurs på gymnasienivå och sen vidare. Men så blev det inte. Hon blev kvar på den plats som kom att förändra hennes liv. För vad Linda kom att upptäcka, var att på Bona räknades inte bara den akademiska prestationen.

Redan första veckan förstod Linda att Bona var speciellt. Inte som tidigare skolor där formen var förutbestämd och alla skulle passa in i mallen. Här var det individanpassat: utbildningen var fri för deltagare att skapa själva utifrån sina förutsättningar, förmågor och mål. Lärarna gjorde sitt yttersta för att hon skulle hitta sitt sätt att lära och hjälpte henne igenom ämne efter ämne.

Och runt om lärarna fanns klasskompisarna, de som hon egentligen inte ville lära känna. Men så blev det inte. Linda träffade massor med nya vänner, flera av dem har hon tät kontakt med än idag. Och så var det den där killen. Han som först var en vän bland alla andra på Bona, men som sen blev livets kärlek och som hon sedan gifte sig med.

Under studiernas gång insåg Linda att hon ville mer. Hon kände sig motiverad, studierna gick bra och självförtroendet hade stärkts. Framför allt skulle hon ju aldrig mer läsa på gymnasienivå efter Bona. Kanske skulle hon våga tänka på att bli läkare i stället för sjuksköterska? Det hade hon bara drömt om tidigare. Inga problem tyckte lärarna på Bona.

Problemet var bara att Bona inte erbjöd alla kurser som krävdes för att söka in på läkarprogrammet. Men med en rektor med utbildning i naturvetenskapliga ämnen som fysik, kemi och matte löste sig även det. Det blev PT i utbildning, och på rekordfart hade Linda klarat av alla kurser som krävdes för att vara behörig till läkarutbildningen. Hon hade blivit kvar på Bona ett år längre än tänkt, men hon hade älskat varje dag.

Linda fick sitt omdöme, gjorde högskoleprovet och sökte in till läkarprogrammet på folkhögskolepoängen. Det var över 100 sökanden till Linköpings universitet i gruppen som sökte med folkhögskolebetyg, Linda var en av två som kom in.

Idag är Linda inne på termin fem, men har nu tagit en paus för att ta hand om familjens nya tillskott. Bebisen kom bara trekvart efter att skollektionen tagit slut. Det gällde att nyttja tiden fullt ut för att klara studierna. 

Bona förändrade allt för Linda och hon berättar att hon är en helt annan människa idag. En bättre människa, säger hon själv. All hjälp, stöd och välvilja, det gav henne framtidshopp, nya vänner – och kärleken.