Linda hade bestämt sig. På ett år skulle hon komplettera gymnasiebetygen på Bona – utan att prata med en enda människa. Fullt fokus på studier! Men riktigt så blev det inte.
– Nej, det funkade bara ett tag. Sen blev jag förföljd av en tjej som ville bli kompis och nu är vi bästisar, skrattar Linda.
Funderingarna på jobb har varit många under åren för Linda. Åklagare? Nagelteknolog? Sjuksköterska? Innerst inne fanns det dock ett yrke som lockade lite mer än de andra.
– Jag har alltid velat bli läkare. När jag var liten låtsades jag till och med vara sjuk för att få gå till läkaren. Men jag trodde aldrig att jag kunde bli läkare själv, säger Linda.
Linda beskriver sin gymnasietid som ganska tuff. Hon gick på International Baccalaureate, men kände sig inte lika skolmogen som klasskamraterna. Ändå tog hon sig igenom gymnasiet med kompletta betyg. Hon sökte sig till Bona för att komplettera sina examen med fler kurser, och då började hennes självsäkerhet växa.
– Varför skulle jag inte kunna bli läkare? Om jag inte chansar nu, när ska jag göra det då?
Om jag inte chansar nu, när ska jag göra det då?
Sagt och gjort: hon lade till kemi, matematik och fysik ovanpå det vanliga schemat för att få behörighet. Det blev en intensiv tid med mycket hjälp från lärarna och till och med från vår rektor, som läst mycket matematik på universitetet. Linda klarade studierna, sökte läkarprogrammet – och kom in!
– Jag satt på jobbet när jag fick antagningsbeskedet och började storgråta. Det var ett enormt lyckorus och en himla fin bekräftelse. Jag kände verkligen att jag hade växt som person och det hade inte gått så snabbt utan Bona. Här finns en annan syn på hur man pluggar.
Den annorlunda synen kändes främmande till en början. Linda förstod inte alls hur man lär sig saker här, för det var så annorlunda från gymnasiet. Här fanns mer tid och mer frihet. Hon lärde sig att ta det övergripande först för att sedan gå in på detaljerna.
– Det har jag stor nytta av idag när jag går på läkarlinjen. Nu vet jag hur jag kan lägga upp studierna så att det funkar för mig.
Linda lyckades alltså fullfölja alla sina planer – ja, förutom en. Hon kunde ju inte låta bli att prata med folk och enbart studera. Men det är hon väldigt glad för idag.
– Ja, jag har träffat så himla många fina människor på Bona som jag alltid kommer ha kvar. Några av oss gjorde till och med matchande tatueringar där vi har skrivit in Bonas koordinater. För det var där vi träffades.
