Återigen har en tidigare deltagare på vår skrivarkurs Textlabbet gett ut en bok. Den här gången är det Emma Lundenmark som är författare och poet, och bosatt i Stockholm. I januari släpptes hennes bok Kaczka via Modernista. Och berättelsen, ja den föddes i bilen hem från Bona.
Det var när en av deltagarna i bilen hörde fel och trodde att de åkte mot Växjö i stället för Älvsjö som idén började formas. Emma kastades tillbaka till ett tidigare minne från en resa i Polen, där han som körde tog henne längre och längre söderut, trots att hon bara ville åka hem. Där i bilen gav detta upphov till en diskussion om livspassionen, om vad som gör att äventyret kan sättas framför allt. Och äntligen fann Emma ett sätt att påbörja berättelsen om den där kidnappningshistorien hon burit med sig i 20 år. Den skulle börja där i bilen.
Och den inte bara började där. En av medpassagerarna fortsatte att tjata om att det skulle bli en bok. Han till och med översatte filmer från Polen som används som dokumentärt material i boken. Men Polenresan är bara ett spår. Kaczka är till strukturen associativ. En mängd minnen skapar en väv och främst är det berättelsen om en kvinnlig äventyrare i den utlevande poeten Rimbauds anda. I och med att den för en dialog med André Bretons bok Nadja, blir den också en kommentar till surrealismens könspolitik.
Skeptisk mot skrivarkurser
Att gå ner i tid under 2019 för att kunna skriva var bestämt, men det var inte självklart att Emma skulle gå en skrivarkurs. Hon hade tänkt att de riskerade att göra litteraturen likriktad, men på Bona blev det tvärtom.
”Jag var skeptisk, men läraren Gertrud var fantastisk. Hon gjorde oss modiga, och fick oss att våga berätta det som behövde berättas. Med hennes hjälp kunde alla odla sin egenart”, säger Emma Lundenmark och skrattar.
Och det var just Gertrud som gjorde att Emma blev nyfiken på Bona och Textlabbet.
”Jag läste en artikel med henne i GP där det stod att hon brukade uppmuntra sina elever på skrivarkursen på Bona att vara lite mer omoraliska när de skriver, det kändes spännande. Och så hade hon ett så fascinerande efternamn – Hellbrand, man kan behöva lite eld från helvetet när man skriver. Det måste få brännas.”
Utöver Gertruds stöd och personlighet var sammanhanget på Bona det som Emma bär med sig mest.
”Det var fint att vara i en kontext där vi hjälpte varandras berättelser framåt. Jag tror att vi fann stor motivation och inspiration i varandras berättelser, och några av oss har kontakt än idag.”
”Jag skulle verkligen rekommendera andra att gå kursen, och att göra det när man har påbörjat en berättelse. Då kan man behöva ett skapande sammanhang, och få avsätta tid.”
Också Emmas första roman Storknästet, som kom ut 2021 på Modernista, skrevs under tiden på Bona.
Även om Emma precis har lanserat sin andra roman är hon redan i gång med andra projekt. Hon håller egna skrivarkurser i poesi på Skrivarakademin på Folkuniversitetet, uppträder med poesi och gav ut en diktsvit i decembernumret av Provins. Parallellt arbetar hon med sin andra novellsamling. Och så finns det givetvis en ny romanidé i huvudet, men den har hon bara börjat med. Det tar tid, eftersom hon måste drömma om karaktärerna för att de riktigt ska ta form.