Årets avslutning var inte bara den sista för många deltagare, utan även för mig som rektor på Bona folkhögskola. Det var mycket känslor – tacksamhet, vemod och en saknad som redan har börjat infinna sig. Jag önskar att alla får känna sådan värme någon gång i livet. Alla deltagare, alla kollegor– det kommer jag aldrig glömma. Tack!
Jag vill dela några reflektioner och tankar innan jag med varm hand lämnar över stafettpinnen till nästa rektor.
Under mina nästan fyrtio år inom folkbildningen har jag inte träffat en enda person som inte vill utvecklas. Däremot har jag mött många som upplevt olika hinder och svårigheter, och många gånger har jag förundrats över hur enkelt det varit att hitta en lösning. Ja, det har ofta handlat om att lyssna på människors tankar om vad de behöver för att lyckas.
Jag vill också lyfta fram hur privilegierad jag känner mig över att ha fått umgås med och följa våra unga deltagares tankar och liv. Om ni bara visste hur många gånger jag imponerats av era kunskaper, reflektioner och analyser. Samtidigt förargas jag över skolsystemet som behandlat många så illa och försämrat er självkänsla – helt utan anledning. Jag hoppas att ni förstår att det inte är ni som gjort något fel. Ni är vår framtid, och det ska vi vara väldigt glada för.
Bona har alltid sett olikheter som en styrka. Kreativiteten blir störst när människor med olika erfarenheter och bakgrund möts. Särskilt vill jag vända mig till er som flytt hit från krig och förtryck. Jag har många gånger undrat hur ni orkar, med svåra upplevelser i bagaget. Ändå kommer ni till Bona, ni gör ert bästa i studierna, ni omhuldar oss med vänlighet och välvilja – samtidigt som ni ofta möts av byråkrati och misstro i samhället. Jag vill att ni ska veta att Bona står på er sida, att vi vill ha er här, se er ta plats – och ha er som våra vänner.
Jag vill också passa på att tacka alla medarbetare på Bona, ni som blivit mina vänner.
Ni har gjort en resa utan motstycke. Er drivkraft har alltid varit att göra det som är bäst för deltagarna, men också att hänga med och förstå den samtid och framtid vi lever i. Ni vill att alla ska få de bästa förutsättningarna att hitta sin väg. Det är stort. Det är betydelsefullt. Det är Bonas bidrag till framtiden. Fortsätt på den här banan, den är rätt för er.
Det finns inget bättre ställe att avsluta min karriär än här, vid Bona folkhögskolas hjärta. Tack till alla deltagare, kollegor och vänner som har delat denna resa med mig – ni kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.
Lycka till med allt!
Anneli Dahlqvist