Missa inte att lyssna på det senaste avsnittet av Folkhögskolepodden där Bonas rektor Anneli Dahlqvist gästar för att berätta hur vi arbetar med AI, digitala plattformar och verktyg som kompletterar det fysiska rummet. För dig som inte lyssnar in på avsnittet kommer här en kort summering:
På Bona har vi integrerat AI och digitala plattformar i både lärandet och det pedagogiska arbetet. Varför då? Jo, för att vi ser att den nya tekniken är här för att stanna och kommer spänna över alla områden i samhället. Våra deltagare ska ha fått möjligheten att förstå vad det är och hur de kan använda det i livet och arbetslivet. Det handlar också om att erbjuda en modern, tillgänglig och inkluderande utbildning, där ekonomiska förutsättningar, familjeförhållanden eller funktionsvariationer inte är ett hinder för att delta i utbildning.
Så vad handlar det egentligen om när vi säger att vi integrerar AI och digitala plattformar i lärandet och verksamheten? Anneli berättar:
”Vi lär till exempel deltagarna att prompta, alltså lära sig prata med ChatGPT, Gemini eller Copilot, eller vilket AI-system det nu är. De lär sig prata och hantera olika system.”
”Vi testar också att göra avatarer av personalen så de kan ge introduktioner på olika språk, eftersom vi har många deltagare som inte kan svenska så bra. Då kan de få en introduktion på sitt hemspråk vilket ger en god grundförståelse innan de ska lösa sin uppgift.”
”Vi testar också olika AI-studieassistenter som kan hjälpa deltagare med funktionsvariationer som kanske behöver stöd i att strukturera vardagen eller utbildningen.”
Anneli betonar i podden att integreringen av AI och digitala plattformar och verktyg inte handlar om att ersätta traditionella undervisningsmetoder, utan snarare berika och komplettera den befintliga pedagogiken. Programledaren frågar hur Anneli ser på balansen mellan den tekniska utvecklingen och att bevara folkhögskolans traditionella arbetssätt:
”Det finns ingen balans, det tippar över på det traditionella arbetssättet bland folkhögskolor idag. Man hamnar i diskussionerna kring vad som är bäst. Det finns till exempel en allmän uppfattning att det måste vara bäst att träffas i samma rum och känna gemenskapen. Och det kan det ju vara, om det är det som är viktigt där och då. Det kan aldrig skapas ett digitalt rum som ger samma värden som när man ses i samma rum. Men det är inte det som detta handlar om. Det handlar om att skapa något som inte är möjligt i det analoga rummet, vad vi kan lägga till. Till exempel att vi kan göra utbildning tillgängligt för fler som kanske inte kan eller vill delta i det fysiska mötet. Möjligheter till lärande kan inte vara beroende av ekonomisk situation, familjeförhållanden eller funktionsvariationer. Det får inte förhindra någon att delta. Då är digitala rum och möjligheter en fråga om tillgänglighet och möjligheter för de som annars inte hade kunnat delta”, säger Anneli Dahlqvist.
Hon fortsätter:
”Idén med digitala plattformar och verktyg är alltså att försöka vidga. Inom folkhögskolan har arbetssätten alltid förändrats, det digitala arbetssättet är något vi kan lägga till. Vi måste ta ansvar för de människor som är hos oss. De kan många gånger vara mer försiktiga eller påverkade av larmrapporter som kommer från samhället. Genom att ge dem tillgång även till digitala miljöer och verktyg kan vi vidga synen och förståelsen kring det som sker i samhället, och då ger vi dem möjlighet att förstå och själva påverka. Det om något är väl traditionellt folkhögskolearbete? Det är traditionellt men med nya metoder”, menar Anneli Dahlqvist.
Hon avslutar:
”Vår största uppgift är att förbereda deltagarna för livet efter Bona, det är det som är det viktigaste.”
Lyssna på poddavsnittet här