Helena Johansson är mattelärare på Bona. Men för henne handlar matte inte om mekaniskt räknande, utan om förståelsen för hur det hänger ihop och att väcka viljan att lära och bygga upp mattesjälvförtroende. Utifrån det synsättet har Helena skapat helt nya upplägg för mattelektionerna – och framgången är påtaglig. Så vad är hemligheten?
”Vi jobbar på flera sätt för att matte ska bli både förståeligt och roligt. Bland annat har vi diskussionsmatte där deltagarna får uppgifter som de löser tillsammans med hela gruppen. Det kan vara både digitalt och på plats, och det blir stort engagemang. Vi pratar matte och har samtidigt roligt ihop. En viktig del är att skapa en prestigelös, varm och trygg atmosfär där man vågar fråga, prova och där det är okej att göra fel. Deltagarna hjälper varandra, och när man förklarar för andra, får man djupare förståelse själv.”
Helena berättar att diskussionsmatte varit bra för de som har svårt att jobba enskilt, eller inte vågat ta plats.
”Att sitta själv och jobba med räknetal fungerar inte för alla. För dem har det här diskussionsformatet varit jättebra. De får diskutera i våra kanaler på Discord när de vill, och i grupp diskutera mattelösningar både digitalt och på skolan.”
”För andra har formatet gjort att de vågat träda fram och bli mer aktiva. När alla pratar och hjälper varandra så tycker många att det blir roligare och mindre kravfyllt.”
Att deltagare har bristande mattesjälvförtroende är vanligt, och ofta ger gamla erfarenheter matteångest. Då gäller det att ta en sak i taget och se till att alla förstår grunderna.
” Många har luckor i grundskolans matte och då blir det svårt. Ett sätt att komma förbi det är med hjälp av det jag kallar tårtbitspedagogik. I stället för att jobba årskursvis, går vi igenom ett mattemoment på gymnasienivå och inkluderar förkunskaperna från grundskolan som momentet bygger på.”
Kreativa och skapande matteuppdrag
Då och då får deltagarna kreativa uppgifter att lösa på egen hand eller tillsammans. Till exempel inom geometri. Deltagarna fick i uppdrag att skapa någonting praktiskt. I uppgiften ingick att göra ritningar 3D-dimensionellt i digitalt program och räkna på materialåtgången. Dokumentera och efteråt göra en instruktionsmanual för konstruktionen.
Resultatet blev alltifrån modellbygge av en katapult, till flygplan som skrevs ut på skolans 3D-skrivare. Det blev också många hus i olika material och former, till exempel ätbara pepparkakshus, digitala minecraftshus, ombonat kaninhus i trä, leksaksbilsgarage av toarullar till barnen, och modellhus av papper. Och så skapades det en återvinningskanal i Discord där man kunde efterlysa gratis material.
”En deltagare blev så engagerad att intresset för inredningsdesign vaknade. Hon designade sitt eget nattduksbord. Köpte virke, byggde, justerade ändringar och målade. Med kunskaper i digitala program, skapade hon en snygg och tydlig instruktion.”
Så hur känns det då när polletten ramlar ner?
”När deltagare förstår något de tyckte var svårt, så blir de väldigt glada. Och jag delar verkligen glädjen med dem. Det är en härlig känsla att hjälpa till att få bort matteångesten och med det öppna nya vägar för deltagarna.”