Välj en sida

Bloggen

Varje deltagare ska känna sig sedd

Varje deltagare ska känna sig sedd

Fia, eller Sofia Fransson som hon egentligen heter, har jobbat i nästan alla kurser här på Bona. Hon är lärarassistent, vilket innebär att hon är där som deltagarna behöver henne. Det kan handla om lite allt möjligt. Bland annat ringer hon varje morgon några deltagare som behöver en liten extra push för att ta sig till skolan.

– Kanske blir man inte alltid jätteglad av att bli väckt på morgonen, men jag vet att de kommer att tacka mig sedan. Det har faktiskt alla gjort! Jag vet att jag är uppskattad, skrattar Fia.

Fia håller i egna lektioner också. Hon har tillvalet Körkortsteori en gång i veckan, ett temapass i studieförberedande allmän kurs och håller en kurs i arbetsliv på kvinnokursen. Där har hon stor nytta av sina tidigare arbetslivserfarenheter från skolkök och eget företagande i byggbranschen.

– Men jag tror att det viktigaste jag gör är att se till så att varenda deltagare blir sedd. Att nå människor. Jag har ett nästan helt individuellt system för varje deltagare för att hålla kontakten med dem. Och det är så himla roligt när deltagare kommer till mig och säger “jag har hört att du är bra att prata med om man är ledsen”. Det värmer, verkligen.

– För mig är målet att vi ska ha starka deltagare som går ut härifrån. Människor som vågar tala för sig, och säga vad man tycker inför andra människor. Då kan man föra det vidare det till sina egna barn, barnbarn eller andra barn.

Under sina sju år på Bona har hon sett en hel förändringar, särskilt de senaste åren.

– Det har hänt väldigt mycket sista åren som jag är glad över. Vi jobbar mer med digitalisering, och det har vi pushats till att våga göra tillsammans. Jag tycker också det är mer dialog i personalen. Man har fått upp ögonen för hur man är och funkar gentemot andra människor. Detta har vår rektor Anneli bidragit mycket till, menar Fia.

– Jag älskar faktiskt mitt jobb, på riktigt. Här kan alla vara som man är, så länge som man inte skadar någon annan. Många hittar en trygghet här, även de som aldrig gjort det förut. Man får ha vilken bakgrund som helst och se ut hur som helst.

Det låter som en solskenshistoria allt det här, men det är så jag känner!

Mera Bonasignal!

Mera Bonasignal!

Senaste numret av Bonasignalen är här! Här läser du om statens nya register över våra deltagare med funktionsvariationer. Vi skrev en debattartikel om detta i Dagens Samhälle, vilket ledde till en hel del uppmärksamhet i flera medier.

Dessutom välkomnar vi återigen Körskola för kvinnor som ny kurs här på Bona. Som vanligt ger vi också ett smakprov på vad som händer på vår Instagram.

Vill du få nyhetsbrevet direkt till din mail? Prenumerera här. Då får du ett mail från oss ungefär varannan månad.

Hur är det nu efter 100 års rösträtt?

Hur är det nu efter 100 års rösträtt?

Visst har det hänt mycket under de 100 år sedan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige. Men det är fortfarande mycket kvar att göra! Vi spenderade kvinnodagen förra fredagen med att prata om hur det är att vara kvinna idag, 2019.

Efter en gemensam samling i vårt fik, Coopet, möttes vi i fem smågrupper för att titta på filmer som deltagarna i kvinnokursen har gjort. Filmerna handlade om makt, könsstympning, yttrandefrihet och näthat, drömmar om framtiden och kvinnors rättigheter i världen. Det blev några väldigt livliga diskussioner i smågrupperna och många spännande perspektiv lyftes fram! Här är några exempel från sammanställningen som vi gjorde med Mentimeter-appen.

Under fikat samlades vi i Coopet igen och fick lyssna till körsång från deltagarna i vår nyaste kurs, Körskola för kvinnor. Givetvis var det kvinnotema på sångerna och det var mycket uppskattat. Vi bestämde direkt att det numera är en tradition att de kommer och sjunger på temadagar och avslutningar!

Körsången följdes av fantastiska tårtor som deltagare från flera kurser hade bakat. Både vackra och goda! Ett mycket uppskattat fika och inte en stol var ledig i Coopet!

Sedan var det dags för Helene och Johanna som sjöng och spelade, bland annat klassikern Vi måste höja våra röster. Rektor Anneli tackade till sist alla som gjort det här till en bra dag, och några av oss fortsatte sedan att uppmärksamma kvinnodagen på annat håll i Motala.

Victoria, vår spindel i nätet

Victoria, vår spindel i nätet

1990 var Victoria Nilsson 19 år “gammal” och gjorde praktik här på Bona. När hon var klar med gymnasiet så fick hon anställning direkt och sedan dess har hon faktiskt varit kvar här. Hon är den som varit här längst!

– Jag kommer ju aldrig härifrån, skrattar Victoria.

Men om ni tror att hon gjort samma sak i 29 år, så tror ni fel. Hon började i köket (när Bona hade internat och lagade mat till deltagarna) och började hjälpa till med städningen för att sedan bli kontorsvaktmästare. Hon tog bland annat hand om post, ansökningar, inköp, fastighetsskötsel och städ.

För fyra år sedan, 2015, började Victoria på expeditionen där hon jobbar idag. Det handlar ofta om ekonomi och ansökningar, men också en hel del annat. På många sätt är hon något av en spindel i nätet, som har koll på det mesta som händer här.

– Innan jag började på expeditionen så hade jag knappt använt en dator. Men de vågade satsa på mig ändå, och det är jag väldigt glad för. Det är ju lite så på Bona, att man förväntas vara flexibel. Vi vill alla det bästa för Bona och då rycker man in där det behövs, oavsett om det handlar om att städa eller att hålla en lektion för en kollega som blivit sjuk. Det gillar jag med Bona, den här helhetssynen, säger Victoria och nämner vår skapande lokalvårdare Kenny och vaktmästaren Garo som kan flera språk och hjälpt till med flera kurser.

Under åren har Victoria sett många förändringar. En stor sådan var när Bona slutade med internatet för att bli en dagfolkhögskola. Men hon tycker aldrig att Bona har slutat förändras.

– Skolan idag ser ju inte ut som den gjorde för fem år sedan. Det ändrar sig hela tiden och därför är det fortfarande intressant att vara här, nästan 30 år senare. Och jag måste säga att vår rektor Anneli har gjort mycket gott för skolan sedan hon började, säger Victoria.

Nu sjunger Bonas nya körskola

Nu sjunger Bonas nya körskola

I januari började vi vår nya körskola här på Bona. Varje tisdag träffas inte mindre än 26 deltagare för att sjunga tillsammans och vara del i en väldigt speciell gemenskap. Kursen kombinerar teori och praktik så att deltagaren kan utveckla sin sångteknik, och vi övar på att förmedla känslor och beröra sin publik med körsång.

Att sjunga i kör handlar också om mer än bara sång. Det vet inte minst Johanna Lundqvist som leder kursen. Hon har sjungit i kör sedan unga år och studerat både musikpedagogik och kördiregering. Dessutom har hon lett flera körer tidigare.

När man sjunger med andra så är det som om man släpper dagen.

Johanna Lundqvist

– Sång kan vara befriande på många sätt. När man sjunger med andra så är det som om man släpper dagen. Kursen handlar ju också mycket om att jobba med andning och avspänning, eftersom det hänger ihop med rösten. Det finns en slags sångglädje som gör att jag alltid är piggare efter körsången än jag var innan, säger Johanna.

Det kan forskningen förklara, vilket Johanna har koll på som naturvetare. När människor sjunger i grupp så producerar kroppen mer oxytocin. Det främjar känslor av gemenskap, och produceras bland annat vid förlossningar för att stärka bandet mellan mamma och barn. Om människor sjunger i grupp en gång i veckan under lång tid så kan det främja välbefinnandet ännu mer än om man bara hade suttit ner och pratat. Allt enligt professor Töres Theorell på Stressforskningsinstitutet.

Kanske beror detta på att det finns något djupt mänskligt med körsång? Vi har gjort det i tusentals år, och det är en väldigt speciell upplevelse att få höra sin röst tillsammans med andras.

Man kanske också kan komma långt på att bara lyssna på andra som sjunger. Och förhoppningsvis får du möjlighet att se något av kursens offentliga framträdanden under våren. Hör av dig om du är nyfiken!

Du kan läsa mer om kursen och skicka in din ansökan här.

Har det som hänt hänt?

Har det som hänt hänt?

Tidningen Folkhögskolan har publicerat en artikel om statens nya register av folkhögskoledeltagare med funktionsnedsättniningar. Med anledning av detta, och även en replik från Furuboda och Österlens folkhögskolor, vill vi kommentera datasäkerhet och fakta:

1: Att säga att risken för missbruk eller intrång med registret är liten, är ett annat sätt att säga att risken finns. Trots att en sannolikhetskalkyl är låg så kan det faktiskt hända. Och precis som i Tage Danielssons tal om sannolikheten så kan man undra vad som händer med sådana kalkyler när det som inte skulle ha hänt, faktiskt har hänt. Det senaste exemplet handlar om 1177 Vårdguiden. Alla samtal till Vårdguiden har spelats in och lagrats på en oskyddad server, trots att ansvarigt företag menar att sannolikheten för det är noll. “Jag har kollat med vår it och det kan inte hända”, säger man till Computer Sweden.

Men vi hör till de som menar att det har hänt. “Ja, men inte skulle väl det hända på självaste SCB”, tänker någon. Eller? Det hände t.ex på Transportstyrelsen. Och generella datorhaverier på stora institutioner hör inte direkt till ovanligheterna: vi har sett det hos SJ, Skatteverket, Sveriges domstolar och sjukhus. Försök till intrång sker, och det händer även att anställda läcker information. Det beskrivs alltid som en avvikelse. Det var en uppdatering som gick snett, en ny hårdvara som inte betedde sig som den skulle, eller en en underleverantör som gjorde fel (vår rapporting till SCB går t.ex via Schoolsoft). Men inga system är säkra. Haverier, misstag, intrång och läckor är inga osannolika omöjligheter. De är andra sidan av samma mynt. Det är det nya normala, åtminstone just nu.

2: Att beskriva information i SCB:s nya register som fakta är minst sagt beklämmande. Vi blir osäkra på om Furuborg och Österlens folkhögskolor har fått samma frågor från SCB som vi fått? Som vi skrev i vår slutreplik:

Det finns inget kvalitativt med att tvinga lärare till att välja en av 12 godtyckligt valda funktionsnedsättningar, när de inte är utbildade för att göra det och när en deltagare kan ha flera funktionsvariationer på samma gång. Det är fullkomligt omöjligt att göra bra statistik av ett sådant bristfälligt underlag.

Bild: från SVT:s film på Tage Danielssons tal om sannolikhet. Titta på den här.

Vad gör du till hösten?

Vad gör du till hösten?

Går du redan och funderar på vad du vill göra till hösten? Vill du ta ett år för att lära dig teater och få en hel del personlig utveckling på köpet? Sök Teaterkursen fram till 1 april. Kanske har du ett skrivprojekt som du vill sätta fart på? Textlabbet tar emot din ansökan fram till 15 april.

Är du snarare sugen på att lära dig mer om socialism utifrån Marx idéer? Socialism idag kan du söka till fram till kursstarten i augusti.

Många av våra kurser har öppen ansökan, så att du kan söka dem närsomhelst. Om du vill lära dig sjunga i vår nya körskola eller bli snällare mot din kropp i yogakursen, så är ansökan alltid öppen. Detta gäller även alla våra allmänna kurser.

När du ansöker, glöm inte att:

  • Skriva in hela ditt personnummer med år, månad, datum och de fyra sista siffrorna.
  • Vi kommunicerar helst via mail, så dubbelkolla att mailadressen stämmer.
  • Det personliga brevet är viktigt: presentera dig själv kort, och förklara varför du vill gå kursen.
  • För distankurser: skicka med ett personbevis. Det beställer du hos Skatteverket.
  • För Textlabbet: glöm inte att skicka med en text som du har skrivit.

Har du några frågor? Hör av dig! Vi finns här för dig.

Vi fortsätter att debattera

Vi fortsätter att debattera

För några veckor sedan skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle som handlade om ett nytt register som SCB och Folkbildningsrådet tar fram. Den innebär att vi folkhögskolor ska skicka uppgifter om vem som har vilken funktionsvariation, utan att personen i fråga har tillfrågats. Vårt initiativ uppmärksammades bland annat i tvåolika artiklar i Aftonbladet, i P4 Öst och i Corren. Hittills har vi också fått in runt 150 underskrifter på vår namninsamling mot registret.

Alla reaktioner var inte positiva. Folkbildningsrådet skrev en replik och en annan replik kom från representanter från funktionshinderrörelsen. Man menar att registret behövs för att förbättra folkhögskolornas verksamhet och för att skapa bättre villkor för människor med funktionsvariationer. Vi håller inte med, och du kan läsa vårt bemötande i vår slutreplik.

En sak man inte ska glömma är att det är vi på folkhögskolorna som får göra “smutsgörat” här. Det går inte att rationalisera bort att när vi väl har skrivit in de här uppgifterna så är det vi som bär ansvaret för att de finns. Och det är ingen trevlig insikt att bära på. Nu inväntar vi besked från Folkbildningsrådet om hur de kommer att agera i framtiden i den här frågan. Vi håller er uppdaterade här i bloggen!

Made by Bona

Made by Bona

I verkstaden tillverkar våra deltagare saker hela tiden, men i veckan var det personalens tur. Vi samlades tillsammans under en eftermiddag och tillverkade saker till personalrummet. Mycket lyckat, tyckte vi, så det här kommer vi göra om! Fler bilder hittar du på vår Instagram.

Vi vägrar registrera funktionsnedsättning

Vi vägrar registrera funktionsnedsättning

Idag publiceras en debattartikel som vi har skrivit ihop med andra folkhögskolor i Östergötland. Det handlar om ett nytt register där alla folkhögskolors deltagare med funktionsnedsättning ska registreras, med personnummer. Vi anser att detta kränker den personliga integriteten och skapar onödiga risker för hur sådana uppgifter kan användas i framtiden. Vi menar också att registret är onödigt, eftersom det fram tills nu har fungerat bra med anonym gruppstatistik.

Håller du med? Skriv gärna på vår namninsamling!

Du kan läsa mer om detaljerna i debattartikeln, men här vill vi passa på att skriva mer om den känslomässiga delen. Vi som ser folkbildningen som en förkämpe för demokrati och integritet blev nämligen djupt chockerade av detta. Ledsna, förbannade. Plötsligt uppmanades vi att lämna bort känsliga personuppgifter om våra deltagare till Statistiska Centralbyrån, och snabbt skulle det gå. Vi visste inte bakgrunden till beslutet, eftersom de organisationer som representerar oss hade godkänt detta utan att diskutera saken med oss. Vi visste inte om vi var tvungna att göra detta eller om det var frivilligt. Nej, vi förstod inte ens vad det skulle vara bra för.

Vissa reagerade genom att lyda och inte tänka så mycket på saken. De “gjorde bara sitt jobb”. Vi känner alla till attityden. Den bidrog till exempel till att nazismen växte sig stark på 30-talet. Idag, när alla kan se hur humanismen och solidariteten allt oftare får ge vika för främlingsfientlighet och rädsla, så får vi inte glömma det. Det värsta kan faktiskt hända och vi måste våga vara jobbiga och obekväma för att förhindra det.

Våga vägra! Kränk inte era deltagare utan anledning. Skicka inte in uppgifter till SCB.

Läs hela debattartikeln här. Skriv gärna på vår namninsamling och dela vår inlägg på Facebook och Twitter. Har uppmärksammats av bl.a Aftonbladet (1, 2), P4, Corren, Tidningen FolkhögskolanSkolporten, FUB, Funktionsrätt och Människor mot rasism

Kategorier