Välj en sida

Läraren Hannes Runheim tycker matte är kul. Det är många deltagare tveksamma till, i alla fall i början av mattestudierna på skolan. Många säger att matte är svårt, att det är jobbigt, att det inte går…

Men Hannes har sina knep. Det låter enkelt när han konstaterar:
– Man kan göra matte tråkigt. Men, man kan göra det roligt också. Genom att diskutera en fråga tillsammans kan man få en go´ känsla i magen – sen är det lättare att jobba.
– Och omvänt, om man tror att allt som har med matte att göra är tråkigt, ja då blir det inte lätt.

Nä hä nä.

Hannes utgår gärna från till exempel ekonomi. När man blir tillräckligt engagerad i frågan vill man också räkna ut hur det hänger ihop, tycker han sig märka. För en gammal humanist med knappt godkända mattekunskaper från skolan framstår en del av det Hannes säger som på gränsen till flummigt, det måste jag (Lars Christophersen) medge. Eller som Hannes själv säger:
– Matte finns över allt, matten finns som små mineralsträngar utsträckta ute i naturen…

Okeeej, men matematik är ju ett mänskligt påfund?

– Jaa. Eller?
Hannes flinar. Fast snällt.

Nåväl, lite kan jag i alla fall skryta. Jag har nämligen lyckats bidra med innehåll till en av Hannes mattepass. Detta genom att lyfta fram Andrev Waldens nyutkomna bokdebut ”Ditt lilla mörker i ljuset”. Andrev, som i början av 2000-talet gick på Bonas dåvarande journalistlinje, nominerades 2017 till stora journalistpriset för sina krönikor i dags- och månadspress.

Han skriver ofta om att vara småbarnspappa men också om rymden. Och om matematik. Bland annat ett kapitel om hur stor natten är. Natten är nämligen inte oändlig, eller för den delen över på ett ögonblick. Nej, den är ändlig, har en storlek, lämpligen uttryckt i kubikmeter. Ja, om man vill alltså. Och Hannes – han vill det gärna.