Välj en sida

– Jag har skämts förut när jag gått på föräldramöten och inte vågat öppna munnen. Men här på Bona törs jag mycket, också på svenska, det är bra på alla sätt.

Det säger Suhaila Hammada som liksom Ziad Fashiko går på studieförberedande allmän kurs. De är mycket nöjda med att få skriva lite men prata mycket, på svenska, i klassrummet.

Idag har de just pratat om föräldramöten i klassen och varför det är svårt men också viktigt att komma till möten om barnen på skolan.

– I början var det pinsamt att jag kunde så lite svenska, men det är viktigt att vara med, att höra om till exempel förändringar som ska göras på skolgården, säger Suhaila som har en flicka i sexårsklass och en pojke på åtta år.

Också Ziad verkar gilla sättet att studera på Bona. Just nu arbetar alla i klassen gruppvis med olika teman, det handlar om sånt som arbete, vård, att resa, hus och hem.

– Vi pratar om hur man flyttar, vad som behöver göras – hyra släpvagn, skriva kontrakt, städa. Vi pratar och berättar för varandra, säger Ziad. Han saknar inte sin tidigare skola.

– Där var mer stress, bara läsa och skriva och sen test efter test – man lär sig inte riktigt att prata med svenskar på det sättet, tycker Ziad.

Bägge har märkt att de har många chanser att lära sig bara genom att vara på Bona, språkträningen pågår lika mycket utanför själva lektionen.

– Det är inte bara läraren, man pratar svenska med andra lärare, personal och deltagare i korridoren om praktiska saker hela tiden, det är jättebra, säger Suhaila.

Båda två hoppas de längre fram kunna fortsätta på Bonas allmän kurs på gymnasienivå.

Suhaila siktar på att bli kock och Ziad, som redan jobbat i sex månader som målare i Sverige, hoppas på riktig anställning som målare.

– Men för det behöver jag mer svenska. Jag får ta ett steg i taget, konstaterar Ziad.