Välj en sida

Bloggen

Gudrun Schyman besöker Bona

Gudrun Schyman besöker Bona

Alla säger sig vilja ha jämställdhet och att samhället skall vara fritt från diskriminering, ändå ser det ut som det gör. Varför är det så? Det frågade sig Gudrun Schyman när hon gästade Bona i onsdags. Gudrun tog avstamp i föreställningen om att Sverige är ett jämställt land. Men kom man dit med den inställningen, så gick man därifrån med en annan syn.

Gudrun menar att det är ett faktum att Sverige är ojämställt, och refererade bland annat till SCB:s lathund om jämställdhet. Jämställdheten är eftersatt inom alla socioekonomiska grupper. Kvinnor inom likvärdiga yrken tjänar ofta mindre än män. Samma mönster gäller även bland utrikesfödda.

Män födda utanför Sverige kommer snabbare ut i arbete än kvinnor. Detta beskrev Gudrun genom att rita upp modeller. Utrustade med papper och penna fick vi som deltog själva följa med och rita av modellerna. Det synliggjorde strukturella ojämlikheter i samhället såväl som bakomliggande orsaker till dessa ojämlikheter.

Och det ritades flitigt. Det gällde exempelvis fördelning av makt, rikedom, hushållsansvar och uttag av föräldraledighet. Gudrun lyfte fram att politik handlar om det gemensamma, som skilt från det privata.

Men vem bestämmer vad som är privat? Feminism sågs länge som något “för kvinnor” och inte som en gemensam politisk fråga. Gudrun pratade om att miljöfrågor förut sågs som en “fritidsfråga”, men är idag del av politiken i allra högsta grad. Och det ska jämställdhet också vara.

Det var inget valmöte och därför nämndes Feministiskt initiativ (FI) endast ett fåtal gånger. Gudrun upplyste dock om att FI nu finns invalt i 13 kommuner och att man siktar på riksdagen efter valet senare i år.

Efter föreläsning var det dags för boksignering. Då fanns det även möjlighet att ställa frågor direkt till Gudrun för mer utförliga svar. Maria af Sandeberg från skolans teaterkurs var en av de som tog tillfället i akt och valde att fråga om bland annat Feministiskt initiativs förslag på nedrustning inom försvaret. Maria var även den som tog initiativet att bjuda in Gudrun att föreläsa på skolan.

Gudrun och Maria pratar om försvarspolitik, rektor Anneli lyssnar.

Lärarna lever som de lär – i teman

Lärarna lever som de lär – i teman

Här på Bona jobbar vi mycket med teman. Det gäller inte bara för deltagare, utan även för personalen.

Under våren har vi riktat in oss på tre teman för personalen: neuropsykiatri, digitalisering och temaarbete. Personalen är uppdelad i tre studiegrupper som tacklar ämnena på olika sätt. Vi möts regelbundet hela personalen för att dela varandras erfarenheter och lyssna på föreläsningar. Där formas nya idéer när temana tas an från flera olika håll.

Neuropsykiatri arbetar vi praktiskt med varje dag, eftersom många deltagare har sådana diagnoser. Under våren siktar vi på att fördjupa våra teoretiska kunskaper genom att läsa om ny forskning, för att fortsätta att utveckla våra metoder.

Digitaliseringen är viktig att hänga med i. För att kunna rusta våra deltagare för ett digitaliserat arbetsliv så måste vi vara med själva. Under förra året rustade vi upp tekniken på Bona och nu ska vi krama ur allt vad vi kan ur de nya möjligheterna som uppstår! En viktig del i detta är att kunna möta komplexiteter; att förstå att det inte bara finns en sanning bakom det man läser och att veta hur man själv kan förhålla sig till det.

Där tror vi att temaarbete är en utmärkt metod för att jobba. Deltagarna kan ta sig an ett tema utifrån sin  situation och komma med egna frågeställningar. Då blir det mycket mer relevant, och när perspektiven möts så ger det något nytt till alla i gruppen. Och det är något som vi vill utveckla mer framöver.

På bilden syns läraren Petra Henriksson, fotograferad av Peter Holgersson.

Vår debattartikel i Svenska Dagbladet

Vår debattartikel i Svenska Dagbladet

Idag är vår debattartikel om utbildningstvång med i Svenska Dagbladet, och du kan läsa den på nätet här. Bakgrunden till artikeln är att det sedan 1 Januari är tvång för nyanlända att utbilda sig.

Vi förstår inte varför det skulle behövas ett tvång, för vi och många andra folkhögskolor får in många fler ansökningar än vi kan hantera. Dessutom har vi ju aldrig tidigare haft utbildningstvång för vuxna i Sverige, så varför ska man börja med det nu? Och varför ska det bara gälla nyanlända?

Vi föreslår istället att man förbättrar studiestartsstödet så att det blir enklare att utbilda och etablera sig. Artikeln är signerad av vår ordförande Torbjörn Björlund och rektor Anneli Dahlqvist.

Hur skriver man en bok?

Hur skriver man en bok?

Ett par bra promenadskor. En mobil för att kunna läsa in spontana formuleringar. Se där några konkreta utrustningstips som deltagarna på Bonas skrivarkurs Textlabbet får av sin lärare Gertrud Hellbrand.

För det handlar om texten, den egna texten, den som kanske till och med ska hålla för utgivning till en hungrande läsekrets…

En text som berättar just det jag vill, på just det sätt jag önskar, och då helst rensad på både schabloner och omedvetet upprepade språkliga manér.

Gertrud Hellbrand är noga med att poängtera att hennes deltagare inte ska skriva som hon.

– Kursen är till för den som vet vad hon vill skriva. Här kan man lära sig bli bättre på att få syn på sin egen text, att redigera sig själv. Min uppgift är inte att ålägga någon mina värderingar, estetik eller politik. Den är att hjälpa till att försöka ”mejsla fram texten ur marmorskivan”.

Textlabbet är ingen nybörjarskrivarkurs. Deltagarna ska redan ha projekt på gång när de söker till kursen, en tänkbar roman, novell eller poesi. Genren kvittar, men man ska ha kommit en bit på väg.

Varje deltagare ska producera 60 sidor text per termin. Texter som sedan gås igenom gruppvis under Gertruds och lärarkollegornas Ola Klippviks och Stefan Skogelins ledning.

Under kursens två terminer jobbar deltagarna på distans, men det finns också två fysiska träffar på Bona varje termin.

– Träffarna är viktiga för att få en röst till texten och uppleva en undertext till kommentarerna, säger Gertrud.

Faktumet att Gertrud själv är författare med utgivning märker hon spelar roll på Textlabbet, en skrivarkurs där dessutom 75 procent av deltagarna är kvinnor. Så klart att det uppstår identifikation.

– De tycker om känslan av att söka och gå en kurs med en kvinnlig författare som lärare. Det kan vara de själva en dag, konstaterar Gertrud.

Hon har bråda dagar just nu, en ny utgivning närmar sig – Gertruds fjärde roman – och kontakterna med förlagets redaktör är täta.

– Det är klart att det känns nervöst, men lite luttrad blir man ju vartefter utgivningarna blir fler, säger Gertrud.

Alla skrivarkurser har inte framgångsrika författare i sitt läraruppställ. Att Bona har det innebär förstås en bonus som deltagarna inte är sena att utnyttja.

– De vill veta hur det går till. Vad gör man med sitt manus? Hur fungerar det med förlag, vem skickar man till, allt sånt.

Och där kan Gertrud bistå. Men också med andra tips av det konkretare slaget. Till exempel hur man gör för att skaffa sig lite skrivdisciplin. En metod hon förordar är att slå på datorn och ta fram sitt dokument så fort man gått upp, före eller direkt efter morgonkaffet.

– Sen sätter man sig ner, kanske man först flyttar om och ändrar lite i det man redan skrivit. Så liksom man lurar sig själv, man kommer in i andningen och så är man plötsligt igång…

Det låter lätt. Eller?

”Jag är den tredje handen”

”Jag är den tredje handen”

Sedan hösten 2016 har Ija Ek jobbat som lärarassistent på Bona folkhögskola.
– Jag finns här för att stötta, för att finnas till som en länk mellan deltagarna. Men också som en brygga mellan lärare och deltagare, säger Ija.

Det märks att Ija är starkt engagerad i sitt arbete och i ”sina” deltagare. Mertiden av hennes tillvaro på Bona går ut på att vara lärarassistent på de bägge kurserna ”Teori och Praktik
och ”Allmän kurs för personer med funktionsvariationer”. Hon jobbar också någon lektion i veckan på kvinnokursen.

Ija har ett gediget arbetsförflutet innan Bona. Hon har varit med och drivit en spetsutbildning för demens på Carlsunds gymnasium i Motala och jobbat som specialistundersköterska på demens inom äldreomsorgen. Men innan dess har hon jobbat med utvecklingsstörda i 25 år.

– Jag stötte ju på människor med dessa diagnoser även där och sedan dess har de legat mig varmt om hjärtat, säger Ija.

–  Alla ska ha en chans, man ska inte underskatta någon.  Många har fått höra: ”Det där kan inte du, det där klarar inte du!” Men alla måste få en chans att prova.

På Bona ges den chansen. Här kan den som behöver få studera i lugn och tydlig miljö med nödvändig struktur, ofta individuellt anpassad.

Arbetsuppgifterna för Ija är väldigt skiftande. Någon behöver hjälp med att skriva på datorn eller läsa en text, någon får mötas upp utanför porten för att våga gå in, ytterligare någon behöver hämtas hemma.

– Jag är som en tredje hand eller ett extra öga eller öra.

Hon tycker hon hela tiden lär sig nya saker; ständigt nya händelser som ger tankeställare:
När det gäller städning frågade några deltagare hur ofta de skulle torka golvet. ”Det ser vi när det behövs” svarade jag, men så kunde jag inte säga visade det sig. Det behövdes en mer precis instruktion. Så nu har vi sagt ”en gång varannan vecka” och så följer vi det och alla är nöjda.

Ija Ek tillsammans med kvinnokursdeltagarna Nairouz Arab, May Hore och Lina Simonian.

Astronauter, kemister, trädplanterare och andra kvinnor

Astronauter, kemister, trädplanterare och andra kvinnor

Vad har Ameenah Gurib-Fakim, Margaret Hamilton och Jane Goodall gemensamt? Jo, alla var de framstående vetenskapskvinnor. Kvinnokursen har sedan några veckor tillbaka studerat deras arbeten.

Nu presenteras vetenskapskvinnornas liv och verk av kursdeltagarna.

Heven Juma och Lina Simonian berättar om systemvetaren Margaret Hamilton. När hennes dotter somnat på kvällarna utvecklade Margaret styrsystemet till NASA:s rymdkapsel Apollo 11.

Dels genom muntligt berättande, dels med hjälp av egenproducerade bildspel. Ett försök att något förklara kvinnornas vetenskapsfält har också gjorts. Ganska avancerade benämningar och beteckningar har klätts i ord.

Primatologer, genetiker och arkeologer – vad gör de egentligen?
Det blev spännande redovisningar, fina bilder och många skratt!

Tillvalsämnen motverkar filterbubblor

Tillvalsämnen motverkar filterbubblor

Det pratas ibland om filterbubblor: att fastna i sin egen världsbild genom att läsa om det som man redan kan eller håller med om. Du vet, det som dyker upp först när vi söker på nätet. Den risken finns såklart utanför nätet också och på Bona jobbar vi med tillvalsämnen för att motverka sådana trender.

Alla som går på Bona väljer ett tillvalsämne. Det kan vara till exempel teater, snickeri eller yoga. En gång i veckan bryts det vanliga schemat, och vi träffas i ett tillvalsämne. Här möter man inte bara ett annat ämne utan andra människor som kanske har en helt annan utgångspunkt eller framtidsvision. Sådana möten kanske aldrig hade hänt, vore det inte för tillvalsämnena.

Vilka tillvalsämnen som finns varierar och beror bland annat på vad deltagarna själva efterfrågar. Under hösten har vi till exempel haft gym, kör, gitarr, yoga, skapande, teater, snickeri och nybörjarengelska. På bilden är man i full igång med att sjunga kör.

Vill du se fler bilder? Titta på vår facebooksida.

”Alla borde få göra praktik!”

”Alla borde få göra praktik!”

Teori och Praktik-kursen uppfyller nu andra delen av sitt namn, nu är det praktik som gäller för deltagarna. Alla har tolv veckors praktik. Några någon dag i veckan, andra flera. Jobbet varvas med skolgången på Bona.

Elin Pettersson har nu gjort några veckor av sin praktik på hjälporganisationen Erikshjälpen Second Hand i Bråstorp i Motala. Att hon trivs går inte att ta miste på. Ögonen lyser och orden liksom forsar fram när hon ska berätta:

– Det är så fräsch arbetsmiljö och härliga kollegor, jag riktigt längtar dit varje dag!

Elin är inte ensam om att praktisera på Erikshjälpen.  Kurskompisarna Jennifer Rylander och Henning Strömberg är också där. Jennifer putsar silver och koppar, Henning åker runt med flyttbilen och Elin fixar i montrar, står i kassan och prismärker.

– Jag har lärt mig jättemycket. Till exempel vad olika saker kan vara värda.

Begagnade IKEA-grejer får inte kosta så mycket. Tupperware-prylar, plastburkar och diverse köksredskap är däremot eftersökta och har ett visst värde.

Elin Pettersson stortrivs på sin praktikplats Erikshjälpen i Motala.

Elin uppskattar att Erikshjälpen är noggranna med vad de ställer ut till försäljning. Allt som är kantstött plockas bort.

Och i avdelningen för begagnade LP-skivor står bara skivor som en kille bland volontärerna först lyssnat på och gått igenom så de inte har hack och repor.För det finns tid att göra jobbet noga och bra.

– Det är ingen stress och det är skönt att det är så genomtänkt och fräscht, säger Elin om den ganska nyöppnade butiken.

– Vi har till exempel gummimattor på golvet bakom kassan. Det är skönt att stå på under långa dagar.

Och så räddar det ett och annat glasföremål om det råkar tappas i golvet…

– Jodå, det har jag redan varit med om ett par gånger, säger Elin och skrattar.

Det märks verkligen att hon trivs. Elin vill slå ett slag för praktik under utbildning över huvud taget. Själv är hon på Erikshjälpen två dagar i veckan, 8.00-15.00

– Det är perfekt. Man längtar både till praktiken och till skolan. Också skolan blir roligare när man får varva med praktik. Alla borde få ha praktik på schemat, slår Elin fast.

Erikshjälpen Second Hand har tillsammans med Hela Människan RIA flera butiker runt om i landet. Den i Motala är den senast öppnade. Allt överskott går till sociala och humanitära insatser både i Sverige och utomlands.

 

 

Första huset blir fullutrustat

Första huset blir fullutrustat

Bonas första attefallshus blir klart till våren. Allt ska stämma, så beställaren, en Motalabo, blir nöjd.

– Jag är där och kollar varje detalj som killarna gör, och dom gör det bra, säger Orvar Ek, lärare på båt- och husbyggarkursen. I slutet av april ska huset stå på plats, men redan nu är mycket klart; takstomme, väggar och ytterpanel är på plats.

Och avloppet. En rörmokare kom till deltagarna och drog det hela – det blev samtidigt temadag ”rörmokeri” för deltagarna.

– Det mesta var självklart, tyckte en av husbyggarna, Markus Olofsson, deltagare på kursen.

Men det är klart, alltid lär man sig nåt. Till exempel att ett avloppsrör inte får ha ett brantare fall än en centimeter per meter rör.
Varför då? Jo, annars rinner inte både ”ettan” och ”tvåan” ut samtidigt och det är ju nog så viktigt – annars blir det stopp!

Avloppsrör på plats.

Det 25 kvadratmeter stora huset blir fullutrustat med badrum, pentry och loft. Orvar Ek har utgått från andra attefallshus men ritat egna ändringar och anpassningar. Till exempel är takvinklarna ändrade för att stämma med övriga hus på beställarens tomt.

I vår fraktas det färdiga huset i två delar till beställaren i Motala, huskroppen för sig och taket för sig.
Därefter ska deltagarna på plats sätta upp innerväggar. Övriga finsnickerier kan också komma i fråga, som trappa i ek upp till loftet och köksluckor till pentrysektionen.
Men, det är först när allt är spikat och klart som det är spikat och klart så att säga… 🙂

Inte bara att gå ut på scen…

Inte bara att gå ut på scen…

Att spela teater, det är minsann inte bara att gå upp på en scen och vara karismatisk så där pang bom. Nej, först ska material väljas, jämföras, prövas, vägas mot olika spelstilar. Texten ska läsas in, provas på ”golvet”. En del ska tonas upp, annat ned. Somligt ska kortas, annat fördjupas och utvecklas…

Just nu är teaterkursen i starten av ett sex veckor långt barnteaterprojekt utifrån Tove Janssons Mumindalen.

I grupper studeras det nu pch väljs utifrån de olika Muminberättelserna. precis så oglamouröst kan det se ut, förarbetet inför något alldeles alldeles underbart!

Kategorier