Välj en sida

Bloggen

Vår debattartikel i Svenska Dagbladet

Vår debattartikel i Svenska Dagbladet

Idag är vår debattartikel om utbildningstvång med i Svenska Dagbladet, och du kan läsa den på nätet här. Bakgrunden till artikeln är att det sedan 1 Januari är tvång för nyanlända att utbilda sig.

Vi förstår inte varför det skulle behövas ett tvång, för vi och många andra folkhögskolor får in många fler ansökningar än vi kan hantera. Dessutom har vi ju aldrig tidigare haft utbildningstvång för vuxna i Sverige, så varför ska man börja med det nu? Och varför ska det bara gälla nyanlända?

Vi föreslår istället att man förbättrar studiestartsstödet så att det blir enklare att utbilda och etablera sig. Artikeln är signerad av vår ordförande Torbjörn Björlund och rektor Anneli Dahlqvist.

Hur skriver man en bok?

Hur skriver man en bok?

Ett par bra promenadskor. En mobil för att kunna läsa in spontana formuleringar. Se där några konkreta utrustningstips som deltagarna på Bonas skrivarkurs Textlabbet får av sin lärare Gertrud Hellbrand.

För det handlar om texten, den egna texten, den som kanske till och med ska hålla för utgivning till en hungrande läsekrets…

En text som berättar just det jag vill, på just det sätt jag önskar, och då helst rensad på både schabloner och omedvetet upprepade språkliga manér.

Gertrud Hellbrand är noga med att poängtera att hennes deltagare inte ska skriva som hon.

– Kursen är till för den som vet vad hon vill skriva. Här kan man lära sig bli bättre på att få syn på sin egen text, att redigera sig själv. Min uppgift är inte att ålägga någon mina värderingar, estetik eller politik. Den är att hjälpa till att försöka ”mejsla fram texten ur marmorskivan”.

Textlabbet är ingen nybörjarskrivarkurs. Deltagarna ska redan ha projekt på gång när de söker till kursen, en tänkbar roman, novell eller poesi. Genren kvittar, men man ska ha kommit en bit på väg.

Varje deltagare ska producera 60 sidor text per termin. Texter som sedan gås igenom gruppvis under Gertruds och lärarkollegornas Ola Klippviks och Stefan Skogelins ledning.

Under kursens två terminer jobbar deltagarna på distans, men det finns också två fysiska träffar på Bona varje termin.

– Träffarna är viktiga för att få en röst till texten och uppleva en undertext till kommentarerna, säger Gertrud.

Faktumet att Gertrud själv är författare med utgivning märker hon spelar roll på Textlabbet, en skrivarkurs där dessutom 75 procent av deltagarna är kvinnor. Så klart att det uppstår identifikation.

– De tycker om känslan av att söka och gå en kurs med en kvinnlig författare som lärare. Det kan vara de själva en dag, konstaterar Gertrud.

Hon har bråda dagar just nu, en ny utgivning närmar sig – Gertruds fjärde roman – och kontakterna med förlagets redaktör är täta.

– Det är klart att det känns nervöst, men lite luttrad blir man ju vartefter utgivningarna blir fler, säger Gertrud.

Alla skrivarkurser har inte framgångsrika författare i sitt läraruppställ. Att Bona har det innebär förstås en bonus som deltagarna inte är sena att utnyttja.

– De vill veta hur det går till. Vad gör man med sitt manus? Hur fungerar det med förlag, vem skickar man till, allt sånt.

Och där kan Gertrud bistå. Men också med andra tips av det konkretare slaget. Till exempel hur man gör för att skaffa sig lite skrivdisciplin. En metod hon förordar är att slå på datorn och ta fram sitt dokument så fort man gått upp, före eller direkt efter morgonkaffet.

– Sen sätter man sig ner, kanske man först flyttar om och ändrar lite i det man redan skrivit. Så liksom man lurar sig själv, man kommer in i andningen och så är man plötsligt igång…

Det låter lätt. Eller?

”Jag är den tredje handen”

”Jag är den tredje handen”

Sedan hösten 2016 har Ija Ek jobbat som lärarassistent på Bona folkhögskola.
– Jag finns här för att stötta, för att finnas till som en länk mellan deltagarna. Men också som en brygga mellan lärare och deltagare, säger Ija.

Det märks att Ija är starkt engagerad i sitt arbete och i ”sina” deltagare. Mertiden av hennes tillvaro på Bona går ut på att vara lärarassistent på de bägge kurserna ”Teori och Praktik
och ”Allmän kurs för personer med funktionsvariationer”. Hon jobbar också någon lektion i veckan på kvinnokursen.

Ija har ett gediget arbetsförflutet innan Bona. Hon har varit med och drivit en spetsutbildning för demens på Carlsunds gymnasium i Motala och jobbat som specialistundersköterska på demens inom äldreomsorgen. Men innan dess har hon jobbat med utvecklingsstörda i 25 år.

– Jag stötte ju på människor med dessa diagnoser även där och sedan dess har de legat mig varmt om hjärtat, säger Ija.

–  Alla ska ha en chans, man ska inte underskatta någon.  Många har fått höra: ”Det där kan inte du, det där klarar inte du!” Men alla måste få en chans att prova.

På Bona ges den chansen. Här kan den som behöver få studera i lugn och tydlig miljö med nödvändig struktur, ofta individuellt anpassad.

Arbetsuppgifterna för Ija är väldigt skiftande. Någon behöver hjälp med att skriva på datorn eller läsa en text, någon får mötas upp utanför porten för att våga gå in, ytterligare någon behöver hämtas hemma.

– Jag är som en tredje hand eller ett extra öga eller öra.

Hon tycker hon hela tiden lär sig nya saker; ständigt nya händelser som ger tankeställare:
När det gäller städning frågade några deltagare hur ofta de skulle torka golvet. ”Det ser vi när det behövs” svarade jag, men så kunde jag inte säga visade det sig. Det behövdes en mer precis instruktion. Så nu har vi sagt ”en gång varannan vecka” och så följer vi det och alla är nöjda.

Ija Ek tillsammans med kvinnokursdeltagarna Nairouz Arab, May Hore och Lina Simonian.

Astronauter, kemister, trädplanterare och andra kvinnor

Astronauter, kemister, trädplanterare och andra kvinnor

Vad har Ameenah Gurib-Fakim, Margaret Hamilton och Jane Goodall gemensamt? Jo, alla var de framstående vetenskapskvinnor. Kvinnokursen har sedan några veckor tillbaka studerat deras arbeten.

Nu presenteras vetenskapskvinnornas liv och verk av kursdeltagarna.

Heven Juma och Lina Simonian berättar om systemvetaren Margaret Hamilton. När hennes dotter somnat på kvällarna utvecklade Margaret styrsystemet till NASA:s rymdkapsel Apollo 11.

Dels genom muntligt berättande, dels med hjälp av egenproducerade bildspel. Ett försök att något förklara kvinnornas vetenskapsfält har också gjorts. Ganska avancerade benämningar och beteckningar har klätts i ord.

Primatologer, genetiker och arkeologer – vad gör de egentligen?
Det blev spännande redovisningar, fina bilder och många skratt!

Tillvalsämnen motverkar filterbubblor

Tillvalsämnen motverkar filterbubblor

Det pratas ibland om filterbubblor: att fastna i sin egen världsbild genom att läsa om det som man redan kan eller håller med om. Du vet, det som dyker upp först när vi söker på nätet. Den risken finns såklart utanför nätet också och på Bona jobbar vi med tillvalsämnen för att motverka sådana trender.

Alla som går på Bona väljer ett tillvalsämne. Det kan vara till exempel teater, snickeri eller yoga. En gång i veckan bryts det vanliga schemat, och vi träffas i ett tillvalsämne. Här möter man inte bara ett annat ämne utan andra människor som kanske har en helt annan utgångspunkt eller framtidsvision. Sådana möten kanske aldrig hade hänt, vore det inte för tillvalsämnena.

Vilka tillvalsämnen som finns varierar och beror bland annat på vad deltagarna själva efterfrågar. Under hösten har vi till exempel haft gym, kör, gitarr, yoga, skapande, teater, snickeri och nybörjarengelska. På bilden är man i full igång med att sjunga kör.

Vill du se fler bilder? Titta på vår facebooksida.

”Alla borde få göra praktik!”

”Alla borde få göra praktik!”

Teori och Praktik-kursen uppfyller nu andra delen av sitt namn, nu är det praktik som gäller för deltagarna. Alla har tolv veckors praktik. Några någon dag i veckan, andra flera. Jobbet varvas med skolgången på Bona.

Elin Pettersson har nu gjort några veckor av sin praktik på hjälporganisationen Erikshjälpen Second Hand i Bråstorp i Motala. Att hon trivs går inte att ta miste på. Ögonen lyser och orden liksom forsar fram när hon ska berätta:

– Det är så fräsch arbetsmiljö och härliga kollegor, jag riktigt längtar dit varje dag!

Elin är inte ensam om att praktisera på Erikshjälpen.  Kurskompisarna Jennifer Rylander och Henning Strömberg är också där. Jennifer putsar silver och koppar, Henning åker runt med flyttbilen och Elin fixar i montrar, står i kassan och prismärker.

– Jag har lärt mig jättemycket. Till exempel vad olika saker kan vara värda.

Begagnade IKEA-grejer får inte kosta så mycket. Tupperware-prylar, plastburkar och diverse köksredskap är däremot eftersökta och har ett visst värde.

Elin Pettersson stortrivs på sin praktikplats Erikshjälpen i Motala.

Elin uppskattar att Erikshjälpen är noggranna med vad de ställer ut till försäljning. Allt som är kantstött plockas bort.

Och i avdelningen för begagnade LP-skivor står bara skivor som en kille bland volontärerna först lyssnat på och gått igenom så de inte har hack och repor.För det finns tid att göra jobbet noga och bra.

– Det är ingen stress och det är skönt att det är så genomtänkt och fräscht, säger Elin om den ganska nyöppnade butiken.

– Vi har till exempel gummimattor på golvet bakom kassan. Det är skönt att stå på under långa dagar.

Och så räddar det ett och annat glasföremål om det råkar tappas i golvet…

– Jodå, det har jag redan varit med om ett par gånger, säger Elin och skrattar.

Det märks verkligen att hon trivs. Elin vill slå ett slag för praktik under utbildning över huvud taget. Själv är hon på Erikshjälpen två dagar i veckan, 8.00-15.00

– Det är perfekt. Man längtar både till praktiken och till skolan. Också skolan blir roligare när man får varva med praktik. Alla borde få ha praktik på schemat, slår Elin fast.

Erikshjälpen Second Hand har tillsammans med Hela Människan RIA flera butiker runt om i landet. Den i Motala är den senast öppnade. Allt överskott går till sociala och humanitära insatser både i Sverige och utomlands.

 

 

Första huset blir fullutrustat

Första huset blir fullutrustat

Bonas första attefallshus blir klart till våren. Allt ska stämma, så beställaren, en Motalabo, blir nöjd.

– Jag är där och kollar varje detalj som killarna gör, och dom gör det bra, säger Orvar Ek, lärare på båt- och husbyggarkursen. I slutet av april ska huset stå på plats, men redan nu är mycket klart; takstomme, väggar och ytterpanel är på plats.

Och avloppet. En rörmokare kom till deltagarna och drog det hela – det blev samtidigt temadag ”rörmokeri” för deltagarna.

– Det mesta var självklart, tyckte en av husbyggarna, Markus Olofsson, deltagare på kursen.

Men det är klart, alltid lär man sig nåt. Till exempel att ett avloppsrör inte får ha ett brantare fall än en centimeter per meter rör.
Varför då? Jo, annars rinner inte både ”ettan” och ”tvåan” ut samtidigt och det är ju nog så viktigt – annars blir det stopp!

Avloppsrör på plats.

Det 25 kvadratmeter stora huset blir fullutrustat med badrum, pentry och loft. Orvar Ek har utgått från andra attefallshus men ritat egna ändringar och anpassningar. Till exempel är takvinklarna ändrade för att stämma med övriga hus på beställarens tomt.

I vår fraktas det färdiga huset i två delar till beställaren i Motala, huskroppen för sig och taket för sig.
Därefter ska deltagarna på plats sätta upp innerväggar. Övriga finsnickerier kan också komma i fråga, som trappa i ek upp till loftet och köksluckor till pentrysektionen.
Men, det är först när allt är spikat och klart som det är spikat och klart så att säga… 🙂

Inte bara att gå ut på scen…

Inte bara att gå ut på scen…

Att spela teater, det är minsann inte bara att gå upp på en scen och vara karismatisk så där pang bom. Nej, först ska material väljas, jämföras, prövas, vägas mot olika spelstilar. Texten ska läsas in, provas på ”golvet”. En del ska tonas upp, annat ned. Somligt ska kortas, annat fördjupas och utvecklas…

Just nu är teaterkursen i starten av ett sex veckor långt barnteaterprojekt utifrån Tove Janssons Mumindalen.

I grupper studeras det nu pch väljs utifrån de olika Muminberättelserna. precis så oglamouröst kan det se ut, förarbetet inför något alldeles alldeles underbart!

Oh, härliga 60-tal!

Sammanfattningar av året som gått stod som spön i backen vid årsskiftet.
Vi tar i ordentligt och sammanfattar ett helt decennium i stället – 60-talet!
Av Amanda Rudberg, Isabelle Fransson och Gabriella Johansson på allmän kurs gymnasium. Håll till godo!

Raaaawwk!

Raaaawwk!

 

– Black Sabbath kan inte överskattas som band. Dom var all tung rocks gudfader och förfader till all Metal. Jesper Samuelsson och Tommy Forssén på allmän kurs kan det här med hårdrock. Undra på, boende i hårdrockarstaden Motala och själva aktiva som musiker som dom är.

Allmän kurs gymnasium har just avslutat ett temaarbete om 70-talet. Det har handlat om allt möjligt från tiden och en skärmutställning berättar om både tidstypiska frisyrer, interrail, spola kröken-propaganda och populära matlagningsrecept.

En del av utställningen handlar om musik i den tyngre skolan som hårdrock och heavy metal, bägge genrerna födda på slutet av 60-talet.

Det är kurskamraterna på allmän gymnasium Jesper och Tommy som står bakom och det framgår snabbt att de kan en hel del i ämnet. De har lyft fram tre musikaliska förgrundsgestalter från tiden; Deep Purple, Thin Lizzy och Black Sabbath.

Det visar sig att det grämer killarna lite att en annan minst lika given kandidat inte är med, nämligen Led Zeppelin. Men Black Sabbath, dom är ändå numero ett:

– Det var ju nåt helt nytt, några drägg från England som ägnat ungdomen åt småtjuveri och ströjobb gjorde plötsligt nåt nytt, ockult och lite skrämmande, medan alla andra hade blommor i sitt hår, säger Tommy.

Han menar att Black Sabbaths influenser inom den hårdeare musiken inte kan överskattas.

– De är nästan större än någonsin. All musik jag gör har också nåt element från Black Sabbath i sig, det är nåt med riffen och stämningen i musiken.

Egentligen skulle Tommy och Jesper göra en podd tillsammans, Tommy hade till och med skrivit manus men sen tröt tiden och det fick bli en utställning i stället.

Ser du den på skolan och vill veta mer så kan både Tommy och Jesper bidra med hur mycket fördjupning som helst. Fascinationen för hårdrockens urfäder är så väl uppenbar som entusiastisk. Rock on!

 

Jesper spelar bas i bandet ”Regular People”

Tommy spelar gitarr i bandet ”Sacred Widow”.