Välj en sida

Bloggen

Den skapande lokalvårdaren Kenny

Den skapande lokalvårdaren Kenny

Kenny Wåhlin är både lokalvårdare och lärare i skapande på Bona folkhögskola.

– Och det tänker jag fortsätta med, säger Kenny om sin ovanliga yrkeskombination.

När Kenny börjar på morgonen klockan tjugo över sex vet hon direkt vad hon ska göra.

– Då städar jag. Jag har allt i huvudet, det går helt automatiskt, säger Kenny.
Men, redan medan hon städar på skolan är hon igång också i sin lärarroll:

– Medan jag städar tänker jag på saker som kan skapas med deltagarna, vad vi ska testa för nytt.
Också hemma provar Kenny nya sätt att kreera. Mycket för att det helt enkelt är kul, men också med baktanken att det sen möjligen kan vara nåt för tillvalsämnet ”skapande”. Så kallas ämnet Kenny undervisar i. Ett enkelt namn utan krusiduller, lite som Kenny själv.

–  Hemma har jag till exempel provat det här med att virka handväskor av återvunna plastpåsar –  det gick jättebra, konstaterar hon.¨

Kenny började som lokalvårdare på Bona år 2 000. Fyra år senare hoppade hon in på dåvarande kvinnokursen, hjälpte till med svenskan och började med skapande där, på enbart den kursen. Sen, några år senare, utvecklades skapandet till ett tillvalsämne öppet för vem som ville, och Kenny har sett många deltagare genom åren.

– Det är speciellt roligt när någon upptäcker konstnärliga anlag hos sig själv. En kille blev helt fångad av att skulptera i lera, han blev jättebra på det och han hade aldrig sysslat med sådant innan.

Det Kenny uppskattar med tillvalet skapande är att få vara med och göra så många olika saker. Hon gillar både papier mache, att måla och att skapa nytt av gammalt. Men mest av allt gillar hon kontakten med deltagarna:

– Många uttrycker att dom tycker om att komma och jobba på ett annat vis än i övriga skolan och dessutom i en lugn miljö. Alla är glada, det blir mycket skratt och vi har kul tillsammans, säger Kenny.

Har då tillval skapande förändrats nånting genom åren? Jodå, deltagarna har alltmer själva velat bestämma vad de ska göra hellre än att utgå från Kennys förslag. Men det tänker Kenny ändra på till i höst. Hon tänker ”styra” lite mer.

– Det blir ibland så att deltagarna sitter lite i de grupper de redan tillhör i sina kurser. Jag vill att vi ska jobba mer tillsammans och det tänker jag betona framöver.

När vi pratar om alla åren på skolan stannar Kenny plötsligt upp:

– Vad fort det gått! Det är ju inte klokt – kanske dags att tänka på pensionen, säger Kenny med busiga ögon.

För Kenny skojar, det märks. Hon har matlagning med kursen Teori och Praktik, skapar i skapande-tillvalet, hjälper vaktmästaren med det ena och det andra…

– Det hinns med, för det är så himla kul, säger Kenny.

Visioner och utopier behövs

Visioner och utopier behövs

Socialism idag? Marx, politik och ekonomi är en studiemedelsberättigad distanskurs på en termin som du kan söka ända fram till kursstarten 27 Augusti. Thomas Holmgren är lärare på kursen och läste själv kursen 1989. Då tog han sabattsår från jobbandet, och det slutade med att han blev kvar på Bona som assistentlärare.

– Fantastiskt spännande kurs, tyckte jag. Den vidgade perspektiven och fick mig att se klarare, säger Thomas. Han säger också att ju mer insatt man blir, desto mer förstår man hur komplext allt är. Man blir klokare, men också mindre säker.

– Jag anser mig själv vara klassisk liberal rent politiskt. Alla ska ha rätt att tycka och säga vad de vill, vara med i folkrörelser, och så vidare. Men ekonomisk liberalism, det är något helt annat, det.

För Thomas är det tydligt att stora samhällsproblem som klimathotet, de ökade klyftorna i samhället, finanskriser och högerextremismen alla har en koppling till ekonomin. Den liberala ekonomin. Kapitalismen, alltså.

– Och den tradition som är bäst på att analysera kapitalismen, den kommer ju från Marx. Man måste inte vara marxist för tycka det. Marx idéer behövs verkligen för att förstå vad de stora frågorna bottnar i. Och kanske framför allt hur de kan lösas.

För det är viktigt att läsandet leder till handling, tycker Thomas. Han vill gärna hjälpa fler till att bli aktivister, som han också själv varit länge.

– Det politiska engagemanget är ju annorlunda idag. Det är mer individbaserat och handlar ofta om specifika sakfrågor. Kanske hänger det ihop med att de stora berättelserna om samhället har minskat i betydelse. Men jag tror att de är viktiga för att orientera sig. Det behövs stora visioner och utopier, och det är inte så lätt att ta fram sådana på egen hand, tänker Thomas.

Läs mer och ansök till Socialism idag? Marx, politik och ekonomi.

Så gick det med lärarnas temaarbete

Så gick det med lärarnas temaarbete

Under våren har personalen som sagt jobbat i studiegrupper med tre teman: neuropsykiatri, digitalisering och temaarbete. Varje grupp har haft stor frihet i hur de tar sig an varje tema, och vi har träffats i flera hel- och halvdagar under våren för att diskutera. Som en grande finale åkte vi till Tuzla i Bosnien och Hercegovina där vi, bland annat, redovisade vårens arbete i tvärgrupper.

Många framsteg har gjorts på det digitala området. Vi tycks ha införlivat flera nya verktyg så till den milda grad att vi glömt bort att vi gjort det! Det är ett gott tecken att det känns så naturligt för oss. Vi är sugna på att fortsätta det här arbetet och pratade bland annat om att använda digitala verktyg för att knyta nya kontakter ute i världen och hur man kan använda appar i undervisningen.

Vad gäller det neuropsykiatriska så pratade vi en hel del om det konkreta – om vad vi gör och vad vi kan göra i praktiken. Här lyfte flera fram facebookgrupper som ett bra sätt att utbyta tips och erfarenheter, även om det kan vara utmanande att hitta tiden för att läsa allt intressant som skrivs.

Vad gäller temaarbete som metod, så kan vi bli bättre på att definiera vad det är för något, och hur det beror på sammanhanget. Temaarbetet kan variera mycket beroende på vilken kurs det handlar om. Här gäller det att hitta en bra balans mellan att sträva efter en definition, samtidigt som det behöver vara tillräckligt öppet.

Under hösten fortsätter digitaliseringen att vara ett viktigt tema, och vi kommer att lägga fokus på språk. Många på skolan har inte svenska som modersmål, och det kan vi bli bättre på att hantera. Här tänker vi att svenska inte är det enda språket som kommer att pratas på arbetsplatser i Sverige. Därför är det minst lika viktigt att svensktalande lär sig att handskas med till exempel engelska och arabiska, som att alla kan hantera svenska.

Allt detta pratade vi om i Tuzla. Men det var såklart inte allt vi gjorde där. Stefan sa till exempel att ”alldeles särskilt kommer vi att minnas dagen då vi rofyllt flöt omkring i den ettersalta badsjön, under ihärdiga böneutrop från den närliggande moskén”. Och faktum är att staden har fått sitt namn från det turkiska ordet för salt. Så nu fick vi lära oss ett turkiskt ord när vi var i Bosnien och Hercegovina också. Och det är ju faktiskt inget konstigt med det.

”Jag har fått så mycket fint från er”

”Jag har fått så mycket fint från er”

Vi fick ett brev från en av våra deltagare, där hon skriver om sitt år på teaterkursen.

”Jag kom hit vid mitten av Augusti förra året och kände nästan ingen alls. Ja självklart så lärde jag känna dom som jag fiyttade in i kollektivet med lite grann dagen innan första skoldagen. Första skoldagen var verkligen en pirrig och lite skrämmande dag. Massor med nytt folk och nya ansikten.

Jag har under många år haft svårt och få kontakt med människor på egen hand. Oftast har jag fått vara med andra när jag skulle träffa nya ansikten men den här gången var jag på egen hand om det. Och vem hade då kunnat tro att just den lilla utmaningen skulle leda till ett av det bästa som någonsin hänt i mitt liv?

Jag har inte bara utvecklat mina teaterkunskaper. Jag har samtidigt utvecklats som person. Det här är verkligen inte bara en skola. Det är en plats som verkligen vet vad vänskap betyder. Här möts alla med leenden och öppna armar. Här spelar det ingen roll hur olika man är. Hur man ser ut, vartifrån man kommer, hur den personen är. Vi finns här för varandra i vått och torrt.

Jag har aldrig mött en skola som är så öppna för varann som den här är. Det är en magisk plats. Fylld av gemenskap, värme, kramar och familj. Och här kan man verkligen kommunicera med varandra även om vi talar olika språk. Jag har fått så mycket fint från er. Nya erfarenheter, mer öppenhet för nya människor, fantastiska vänner, en fin bror och ett minne för livet.

Jag berättar verkligen från hjärtat nu att den här skolan kommer länge hålla mig kär. Tack allihopa. Tack så mycket för ett fantastiskt år med er. Stort lycka till och mycket kärlek till er framöver. Vi ses säkert nån mer gång.”

Mvh Viola Torlamb fran teaterkursen

Nytt nummer av Bonasignalen

Nytt nummer av Bonasignalen

Idag skickar vi ut ett nytt nummer av Bonasignalen, vårt nyhetsbrev som kommer ut ungefär varannan månad. Det är ett enkelt sätt att hänga med i vad som händer inte bara här på Bona, utan inom folkbildningen och samhället i stort.

Den här gången skriver vi om normer; om hur de påverkar vårt tänkande och vårt agerande, och vad en kan göra rent praktiskt för att rucka på normerna.

 

Teaterkursen – vinnare av 2018 års kanotrace!

Teaterkursen – vinnare av 2018 års kanotrace!

Kanotracet 2018 har avgjorts och vi säger grattis till årets vinnare Teaterkursen!
Bona folkhögskolas kanske stoltaste och längst bibehållna tradition genomfördes i perfekt väder. Soligt men lite kylslaget, hur märkligt det än låter, efter senaste veckornas värmebölja.

Stilarna var många och i år saknades verkligen ingenting. Här fanns glada påhejare som trissade upp de tävlande med både hejaramsor, sång och dans längs kanalen. Spännande slutspurter hela tiden och till och med finalen var jämn.

Den vanns hårfint där teaterkursen med långa sugande paddeltag till sist blev för svåra för andraplatsens mixade lag – etableringskursen/kvinnokursen.

Som grädde på moset sågs både äkta kanalplurrande med uppochnedvända kanoter och i stridens hetta arga, men ändå glatt simmande, deltagare. Ekipaget som (ofrivilligt?) paddlade stora delar av sträckan baklänges missades av få. Vi i publikum fick allt vi kunde begära av spänning, underhållning och varm korv med bröd.

De tävlande eldades på av publiken på kanalbanken…

”Men, vem är det som börjar nu då?”

Läraren tillika domaren Petra Henriksson hade ett styvt jobb, men hon redde ut det!

 

Gratulationer kanoterna emellan efter finalen. Till vänster Muhanad Obaidi och Tananya Schöllin för etablerings- och kvinnokursen, till höger Maria af Sandeberg och Johan Orrsveden i teaterkursens segrande ekipage.

Tananya Schöllin och Muhanad Obaidi paddlade för kvinno- och etableringskurserna och var mycket stolta över att ha kommit på andraplats efter omöjliga teaterkursen.

 

Vad kommer efter normkritiken?

Vad kommer efter normkritiken?

För tio år sedan släpptes boken Större än så här – Tankar för en genusnyfiken gestaltning. Utgånspunkten för boken var ”att det förvisso är viktigt att prata om jämställdhet – men ännu viktigare att börja göra annorlunda”. Många pratade, men få visste hur man skulle göra i praktiken.

Situationen är ungefär likadan idag, vad gäller normer i allmänhet. Medvetenheten har ökat om hur normer missgynnar människor på grund av till exempel kön, etnicititet, funktionsvariation och klass. Men vad gör vi med den medvetenheten? Hur kommer det fram i praktiken, i våra beteenden på arbetet, i skolan, eller hemma? Detta utforskades under flera workshops här på Bona, som leddes av Liv Elf Karlén – en av författarna till boken som nämndes tidigare.

– Normkritiken handlar mycket om att analysera sig själv, men det är lätt att fastna där utan att komma vidare. Vi behöver ju göra! Våga testa nytt och inte bara tänka och prata.

Det är därför som Liv pratar om normkreativitet istället. Det handlar mycket om görandet, om beteendet som kommer efter kritiken. Positiva alternativ för att undvika skuldbeläggning och nej-sägande. En vill kunna säga ”här kommer jag vidare!” menar Liv.

Och det är verkligen inte lätt. Även om Liv ser en större medvetenhet om normer i samhället i stort, så ser hon en svårighet för enskilda människor att hänga med i den utvecklingen. Det går att ta till sig teorin, men det kan bli skamfyllt och svårt när det kommer till praktiken. Här lyfter Liv fram två aspekter: självreflektion och konfrontation.

– När en reflekterar över sig själv och sitt bidrag till att upprätthålla normer, så blir det ofta jobbigt. Det kan göra ont, och då behövs det hjälp för att hantera det som kommer fram. Här är det viktigt att hjälpa varandra med sina olika perspektiv. Många vet ju både hur det är att vara priviligerad och opriviligerad, för det beror på sammanhanget. Min vita hudfärg ger mig privilegier i många situationer, men som kvinna är jag opriviligerad i många andra situationer, till exempel. Då har jag lättare att förstå båda rollerna.

– Normkreativitet går ofta stick i stäv med makt och traditioner, vilket leder till konfrontationer. Och då behöver man hantera det som kommer fram i den konfrontationen. Det behöver behandlas och förvandlas till något mer lustfyllt, bland annat med normkreativa metoder. Annars blir det lätt sår som kan visa sig svåra att läka.

Läs även vad pedagogen Petra Henriksson fick ut av Livs normkreativa workshops här.

Vad händer när normerna ruckas på?

Vad händer när normerna ruckas på?

Att vara normkritisk och att vara normkreativ, det är inte samma sak. Normkritik är ofta ett teoretiskt arbete, något som handlar om att synliggöra normer som ofta är osynliga.

– Att vara normkreativ, det är att ta det ett steg längre, att medvetet prova ett annat sätt att vara, att förhålla sig utifrån utifrån en annan norm. Kanske för att se vad som händer. Med mig själv eller med omgivningen – det är spännande!

Det säger Petra Henriksson, en i den grupp av personal från Bona som tillsammans med teaterdeltagare på skolan just deltagit i Liv Elf Karléns workshop i normkreativa metoder och gestaltning. I tre dagar har man tillsammans utfört normanalys och gjort normkreativa övningar.

– Till exempel fick vi gå runt runt runt på golvet, länge. Händerna skulle vi gestikulera med på ett feminint sätt, samtidigt som underkroppen och benen skulle röra sig framåt på ett maskulint sätt. Det var jättesvårt!

För vad är feminint och maskulint? Vad är hetero och vad är homo? Och vad finns mittemellan, eller bortom, de här motsatsparen? Liv Elf Karlén uppmuntrar oss till att experimentera med detta, och utforska.

Petra tycker kursen väckte mycket tankar. Här pratades inte bara om kön utan också om funktionsvariationer, etnicitet och sexuell läggning. I diskussioner fick var och en utsättas för olika scenarier och tänka på hur det var under ens egen uppväxttid,  till exempel ”en tjej har sex med en kille utan att vara kär”. Var det en ”ögonbrynshöjare” eller, som man säger –  helt normalt –  ingenting man själv reagerade på?

– Det var många aha-upplevelser. Jag insåg till exempel att homosexualitet inte existerade under hela min egen ungdoms skoltid. Det var aldrig något man ens nämnde vare sig i skolan eller hemma. Det är ju fruktansvärt, att de som då var homosexuella alltså var totalt osynliga. Tack och lov att vi kommit längre idag.

Så mycket hanns med under kursen. Petra själv tycker det påverkat henne även i hennes lärarroll:

– Jag ser saker som jag inte såg förut. Blir jag medveten om detta kan jag med ett annat ordval eller annan handling bidra till ett mer tillåtande och mindre fördömande ”klimat”.

Läs mer om Liv och det normkreativitet på livelfkarlen.se.

 

Snipan tar form

Snipan tar form

Det är en hel del arbete kvar, men ett viktigt delmål har nu nåtts med byggandet av den ångmotordrivna snipan på Bonas båtbyggarkurs. I aktern har man nu nått upp i fullhöjd, det sista bordet har kommit på plats.

– Deltagarna vet nu hur allt ska göras och kan fortsätta vidare på egen hand. Det känns kul, säger läraren Caj Claesson.

Den 6,1 meter långa och två meter breda snipan har rönt stort intresse i båtbyggarsverige. Bilder från byggets fortskridande har haft hundratals visningar på Instagram.

Läraren Caj Claesson på Bonas båtbyggarkurs instruerar deltagarna Damian Dabrowski och Oliver Donlemar.

– Nu är båten så djup att det gäller att inte tappa verktyg ner i botten, då är det svårt att få upp dem igen, säger Caj.

Återstår så ”bara” putsning och inredning och förstås, isättning av ångmotorn, som först ska iväg på renovering. Den kommer att glänsa som i nyskick är tanken. Sjösättning blir om ett år, i maj 2019.

Ångmotorn som ska iväg till renovering och återställande till så gott som nyskick.

 

Snart tuffar hon iväg!

Varför göra matte tråkigt när det kan vara roligt?

Varför göra matte tråkigt när det kan vara roligt?

Läraren Hannes Runheim tycker matte är kul. Det är många deltagare tveksamma till, i alla fall i början av mattestudierna på skolan. Många säger att matte är svårt, att det är jobbigt, att det inte går…

Men Hannes har sina knep. Det låter enkelt när han konstaterar:
– Man kan göra matte tråkigt. Men, man kan göra det roligt också. Genom att diskutera en fråga tillsammans kan man få en go´ känsla i magen – sen är det lättare att jobba.
– Och omvänt, om man tror att allt som har med matte att göra är tråkigt, ja då blir det inte lätt.

Nä hä nä.

Hannes utgår gärna från till exempel ekonomi. När man blir tillräckligt engagerad i frågan vill man också räkna ut hur det hänger ihop, tycker han sig märka. För en gammal humanist med knappt godkända mattekunskaper från skolan framstår en del av det Hannes säger som på gränsen till flummigt, det måste jag (Lars Christophersen) medge. Eller som Hannes själv säger:
– Matte finns över allt, matten finns som små mineralsträngar utsträckta ute i naturen…

Okeeej, men matematik är ju ett mänskligt påfund?

– Jaa. Eller?
Hannes flinar. Fast snällt.

Nåväl, lite kan jag i alla fall skryta. Jag har nämligen lyckats bidra med innehåll till en av Hannes mattepass. Detta genom att lyfta fram Andrev Waldens nyutkomna bokdebut ”Ditt lilla mörker i ljuset”. Andrev, som i början av 2000-talet gick på Bonas dåvarande journalistlinje, nominerades 2017 till stora journalistpriset för sina krönikor i dags- och månadspress.

Han skriver ofta om att vara småbarnspappa men också om rymden. Och om matematik. Bland annat ett kapitel om hur stor natten är. Natten är nämligen inte oändlig, eller för den delen över på ett ögonblick. Nej, den är ändlig, har en storlek, lämpligen uttryckt i kubikmeter. Ja, om man vill alltså. Och Hannes – han vill det gärna.

Kategorier